Aftonbladet – 6 mars 1847, sida 2

KUNGLIGA TEATERN. Demoisellerna Berwalds konsert. Bland de af demoisellerna Berwald gifna konser ter och soirter anse vi ifrågavarande tillställning för den mest intressanta, så väl hvad program son exekution vidkommer. I sistnämnde afseende varse blef man med tillfredsställelse de betydliga framsteg i styl och teknik, millrna B. gjort på den sednar tiden, och om än vissa förut anmärkta brister änn! ej kunna anses fullkomligt aflägsnade, voro de nt åtminstone mindre märkbara än förr. Sångerskorna repertoir, som i det hela var ordnad med smak, ga en lämplig omvexling af klassiskt och modernt, och äfven i öfrigt bereddes en angenäm mångfald genon det rikhaltiga biträdet af åtskilliga bland våra för sta sångare och instrumentalister. Demoisellerna Berwald läto höra sig såväl i-sol som ensembler; bland de förra bör förnämligas nämnas Donna Annas stora scen: Crudele (ur Dor Juan): en förträfflig, men också ganska svår komposition, som derföre ty värr ofta måste utesluta: vid operans representationer härstädes. Recitative: och larghettot erfordra lika mycken artistisk upp fattning, lika mycken styl, som allegrot färdighet passager; i båda afseenden löste mill Julie Berwalc sin uppgift på ett ganska tillfredsställande sätt, hvil. ket ock hos åhörarne fann ett lifligt och enhällig erkännande. För öfrigt förspordes i denna aria et par distraktioner hos orkestern. — Ännu ett Mozartiskt praktnummer gafs denna afton, nemligen 4:sta finalet ur Cosi fan tutte. Det är att beklaga, att denna herrliga opera så länge varit bannlyst från vår scen, hvartill orsaken till en del visserligen kan sökas hos den klena texten; men dennas brister har Mozart åter tusenfallt godtgjort genom en musik, som uti fin, poetisk humor måhända öfverträffar sjelfva Figaro. Detta final är en bland operans mest fulländade partier, som i konstrikt arbeted, i karakterernas mångfald, i: dramatiskt lif täflar med de