Aftonbladet – 5 mars 1847, sida 3

ska institutet den läroanstalt der äfven bergsmän få grundligaste undervisning, men hvarefter de vid Iden praktiska bergsskolan i Vordernberg få bereda Isig, innan de ingå som tjenstemän eller förvaltare. II sjelfva England, der staten i allmänhet icke behöft blanda sig i direkta åtgärder till industriens lifvande, har för få år sedan just invid hufvudstaden luppstått ett vidtomfattande institut för civilingenöIrer, bland hvilka äfven de som bestämma sig för -Ibergsbruken erhålla en ytterst redbar bildning. Likväl torde detta oaktadt ännu kunna frågas, hvarför ett sådant läroverk med syftemål att på ett mer eller mindre omfattande sätt vidga de vetenskapligt praktiske kunskaperne (om man så får uttrycka sig) i ett land just bör ligga i en hufvudstad. Hos oss synes skälen dertill vara hufvudsakligen trenne: I Först och främst är det troligt, att en undervisningsanstalt i Stockholm, till följe af så väl de större tillgångar och det större antal lärare, som der kunde vara att påräkna, såsom ock till följe af den kontroll opinionen hos en upplyst omgifning utöfvar i afseende på , institutets skötsel måste komma att hålla någorlunda jemna steg med tidens anspråk, så vida klander skall undvikas; hvaremot man utan sakens närmare utveckling lätt inser att ett motsatt missgynnande förhållande måste uppstå, då läroanstalten, inrättad på inskränktare vis, befinner sig i en småstad. För det andra torde det möjligen för Regeringen kunna medföra nytta, att i hufvudstaden hafva till hands en praktisk vetenskaplig läroanstalt, från hvars lärare tillförlitliga yttranden i tekniska frågor torde vara att tillgå. Ecole de Mines lemnar ett fördel-. aktigt exempel i sådan väg. I sammanhang härmed kan äfven erinras, att jernkontoret, som hittills lemnat en stor del af anslaget till bergsskolan och hvars styrelse befinner sig i Stockholm, utgifver betydliga årliga löner till tjenstemän med teknisk befattning och ofta anordnar stora penningesummor till nya företag och försök. Då brukssocieteten vid valet af sine fullmäktige framför allt måste afse, att dertill erhålla män utmärkte! genom karaktersfasthet och redbarhet samt öfning och klokhet vid penningeärendernes skötsel, så följer likväl ej deraf att de skola vara teknologer, och; så mycket mera borde då för brukssocieteten vara af vigt att ega nära tillgång till upplyste mäns om-j döme, helst brukssocieteten med anslåendet af lönebidragen redan fästat fordran på ett dylikt tillhandagående, och hvilket skulle komma att tillvä-: gabringas ej allenast genom de formeligen infordrade utlåtandena, utan ännu mera och på ettmera allmänt gagnande sätt genom den reda i åsigter, som voro att förvänta genom en lättad beröring för: något hvar med den läroanstalt, som borde arbeta för äfven jernhandteringens utveckling till fullkom-; ligare skick. Det är då tydligt, att institutet bättre: har sin plats i centern för landets både politiska och industriella verksamhet, än i en aflägsen, föga ber sökt och glest bebodd landsända. ; Om genom bergsskolans förening med teknologi-.; ska institutet kunde, såsom man antar, beredas utväg till en mera mångsidig utbildning, så vore detta visst ingen skada. Så t. ex. kunde man önska och fordra att undervisning i arkitektur, byggnad af! landsvägar och andra kommunikationsmedel, m. m. meddelas. Detta vore af nytta ej allenast för statens tjenstemän utan ock för den praktiserande bergsmannen. Slutligen några ord om Fahlu bergskolas hittills varande skick. Då insändaren för längre tid sedan der njöt undervisning, var denna inrättning blott och bart en applikationsskola. Den egentliga undervisningen erhölls under resorna genom åskådande, handläggning och elevernes vexelundervisning. Kanske är förbållandet numera något ändradt, men man får ej heller fordra för -mycket af blott tvenne lärare, af hvilka den ene tillika måste sköta hela skoJans ekonomi. Så inrättad som den nu är, kan dock Fahlu bergsskola aldrig blifya någon theoretisk undervisningsanstalt, hvilket likväl, med bibehållande af den praktiska tendensen, måtte vara nödvändigt, ty de kunskaper som vid universiteterne förvärfvas göra ej tillfyllest för den i praktisk verksamhet inträdande bergsmannen, och utom dess äro universiteterne ej tillgängliga för alla. Såsom blott och bart applikationsskola torde Fahlu bergsskola ej heller motsvara sin bestämmelse, helst nu sedan just en dylik inrättning med små anspråk, men i flera fall mera gynnande förhållanden på annat håll uppstått, neml. bergselementarskolan i Filipstad. Det bästa vitsord om denna sednare inrättning torde vara det faktum, att de derifrån utgångna eleverne sammanskjutit medel till inköp af egen Jokal för skolan: . Men staten måste hafva större fordringar af en bergsskola. Icke bör den svenska bergsembetsmannen i mångsidig utbildning stå efter utlandets, hvilket nu likväl är fallet, och hvilket svårligen hjelpes, förr än staten sörjer för en bättre med lärare rikare utstyrd undervisningsanstalt. Att bergsskolan f. n. eger en dertill inköpt lokal i Fahlun, tyckes förtjena föga afseende, i fall -annars med flyttningen något vinnes, ty bergsskolans gård är nu lika användbar till boningshus, som då den för statens räkning till bergsskola inköptes. Den ovanliga dyrheten af uppehället i Fahlun talar visst icke emot en förflyttning till Stockholm, hvarifrån man efter insändarens begrepp har mycket närmare och lättare väg till de mest lärorika bergsoch bruksdistrikterne, än från Fahlun. Att det anslag som utgår af Fahlu grufva indrages i händelse af flyttning, lärer vara att vänta, men äfven mindre tillgångar än de närvarande torde, i förening med de medel teknologiska institutet eger, kunna förslå för en ändamålsenlig pöly-! --—-— 40 rra——— LA — em ;