Aftonbladet – 5 mars 1847, sida 3

ningar samt af de tryckande utgifterna för dess tjenstemäns underhåll. Biljetter delades ut i staden, och Allan emotsåg sitt första offentliga uppträdande med full förtröstan om ett lyckligt resultat. Han tillbringade hela förmiddagen i silt rum i hotellet. med: ätt öfva sig i att deklamera sin föreläsning; han utmärkte med: vissa accenter .de ord. och ställen han ämnade framställa särdeles eftertryckligt, och drog kors, der:han trodde det. skulle vara lämpligt att bevilja sitt auditorium ett. tillfälle att gifva sin beundran tillkänna genom handklappningar. Sedan han hade lärt största delen af de mest lysande styckena utantill, i afsigt alt utföra dem med vältalighetens mest öfvertygande kraft, gick han, ut på gatan. Den första man han mötte var brittiska: konsuln, och det sätt på hvilket han besvarade denne persons helsning var. verkligen majestätiskt. Han kände sig stor, och den ringa böjning han gjorde medhufvudet, när han igenkände Hawthorne, visade del största nedlåtande. Han gick hastigt. framåt snabbheten i hans gång höll jemna steg mec hans tankars verksamhet, och hans tankar höll jemna steg med de vildaste skapelserna af er lössläppt fantasi. Han såg stt namn tryck med stora bokstäfver på gatuoch tor;,hörnen Han stod inför allmänheten som en kandida till ryktbarheten! Han skulle hädanefier bl omtalad bland literati; som den store förelä saren öfver forntiden! Inom några. timma skulle Sinclair:s hamn genljuda i hela Palermt — ett namn, förbundet med lärda sessioner — ett namn, som hädanefter skulle ega höga an språk på ett äröfullt ohinämnande i-den-Siei