Aftonbladet – 5 mars 1847, sida 2

BRN Nta ARSA de, genom att fråga om han icke äfven ville ha en säng, och om ban kunde betala för båda delarne, Tillfredsställd i detta afseende, frambar hön litet af en skämd get samt en bägare surt vin på en brun stentallrik, men utan knif och gaffel — så onödiga ting funnos icke å inrättningen — i dess ställe medföljde en god del af det allt genomträngande element, hvilket sjorde både handtaget På bägaren och kanten På tallriken slippriga. Allan kände sig matt, men han hade föga matlust, och åsynen af denna inrättning var icke egnad att föröka den. Han smakade på vinet, hvilket nästan undergått förvandling till ättika, och sedan bad han värden, OM under tiden kommit in, att föra honom ill sofrummet. I ett aflägset hörn af det stora rummet låg en säck, fylld med halm, upphöjd öfver det fuktiga och leriga golfvet genom en nrättning of vindrufs-grenoar, hvi:ka tjenade till sängställning. Öfver bäddens hufvudgärd hängde ett illa arbetadt krvusifix samt en bild, som föreställde den heliga Jungfrun. Utan att kläda af sig, kastade Allan sig på halmbädden och försökte att somna; men, ack! Han fann snart, att bädden var tagen i besittning före honor. Hela legioner af insekter marcherade och konramarcherade öfver honom, öfvande sig i åtkilliga militäriska svängningar, serskildt tillhöande deras vördnadsvärda slägte. Under en imma, hvilken tycktes Allan så lång som ett sekel, fördrog han tålmodigt den svåra bördan 1 entomologiska bajonetter; men ur stånd att ängre behålla sin plats, blef han tvingad af vödvändigheten att draga sig tillbaka. Kolelden limmade ännu i midten af rummet, och vår örföljda hielte började, i det han skakade sina läder, att trefva efter en stol i det halfdunkia ummet. Under det ban var sysselsatt härmed, nafvade han öfver en sofvande get och föll med! ela sin längd bland hundar, kattor och barn, hvilka! Ua började att skria, hvar och en på sitt vis.