Aftonbladet – 5 mars 1847, sida 2

DET FÖRUNDERLIGASTE AF ALLT. (Utdrag ur Jönköpingsbladet.) Det i sanning förunderliga är, att Svenska Minerva nyligen gjort Posttidningens arrendator, br kanslirådet P. A. Wallmark, en den gravaste beskyllning vi itidningsväg någonsin hört omtalas. En konservativ anfaller en konservativ? På allvar? Svenska Minerva påstår — och säger sig vara dokumenterad för sitt påstående, — att Posttidningen mottagit betydliga pekuniära bidrag ifrån det konservativa partiet, för att upprätthålla dettas politiska läror. Det är knappast antagligt, att Minerva skulle yttra detta utan srund, så mycket mera som det tydligen måste bava kostat ganska mycket på hennes hjerta att yttra det äfven med grund. Hon bar till och med i en följande nummer upprepat sitt påstående, och antydt sin förmåga att, om det gällde, bevisa det med klara verba. Nåväl — härpå svarar Posttidningen intet. Hr Wallmark sjelf. säger intet. Detta är det förunderligaste af allt. Låtom oss också antaga, att en så förfärlig stränghet binder Posttidningen vid tystlåtenhet, att hr Wallmark i dess spalter ej får tillstånd att yttra ett ord till sitt försvar; så stod ju honom likväl Minerva öppen? Hvarföre uttalar han icke en gång här så många rader, så många ord, så många stafvelser åtminstone, all han vore disculperad,? Eller kan han icke disculpera sig? Om så är, vore det minsann det förunderligaste af allt, i ännu högre grad. Skulle det då vara sannt, att rikets officiella tidning verkligen låtit betala sig, för att understödja ett enskilt politiskt kotteri? Nej — — icke betala sig: men den har låtit understödja sig. Hvad vill det säga? Understöd för att existera kunde Posttidningen omöjligen behöfva, enär de officiella annonserna jemte prenumerationen så fullkomligen upprätthålla densamma, att dess utgifvare kunnat förbinda sg till erläggande af 6,200 rdr bko arrende till Svenska Akademien. Sådant vore otänkbart; om tidninsen sjelf behöfde subvention för sin möjlighet — —smmm nns