Aftonbladet – 5 mars 1847, sida 2

Eller — låt dem förgrymma sig! Hm, än sen? Kan han icke en gång vända dem ryggen, gripa sitt spjut och förklara dem krig? Kan han icke, likt Maro, säga: jag som fordom spelade för er på en ljuflig pipa, sjunger nu om vapen och om den man, som, af ödet förjagad från Stockholms kuster, först drefs till Kungsörs stränder, och der börjat föra — låt se — sanningens språk. Detta vore alldeles klassiskt gjordt af hr W.; ty de Virgilianska versarna i sjelfva ZEneidens uppslag heta ju: Ille ego, qui quondam gracili modulatus avena Carmen, om menn nr On Seen nunc horrentia Martis Arma Virumque cano, Troie qui primus ab oris Italiam fato profugus Lavinaque venit Littora — — — Kan väl någonting i hr W:s nuvarande antika lugn vara för honom angenämare och mera smickrande, än att tänka på Stockholm såsom sitt Troja, Kungsör såsom sitt Italien, och hela Arboganejden såsom Lavinska stränder ?