Aftonbladet – 5 mars 1847, sida 2

Värden skuttade fram från en annan vrå al rummet och ropade: E egli levåto? E egl levåto? (Är han uppe? Är ban uppe?) Allan, som kommit sig för igen, svarade jakande samt försäkrade sin värd, alt det icke var någon fara å färde. Men denne, som på intet vis tillfredsställdes af denna obestämda uppgift, tände en lampa och gick med en knölpåk i hand genast fram till den förvirrade Allan. : Först och främst begärde han betalning för sin räkning, och sedan körde han den medgörliga vandraren på porten, hotande honom, som han ansåg för en bedragare, med knölpåken och polisen, om han ens vågade knota. Anfallen a! cn stor och kraftfull man, helt och hållet obeväpnad och ovillig att strida för et så usel! vattqvarter, lemnade Allan, som dessutom ansåg försigtighet för den bästa delen af tapperheten, helt lugnt ett ställe, der han icke kunde vänta någon beqvämlighet, och återvände till Pa!ermo. Dagen höll på alt gry när han inträdde i staden, hvilken i fordna tider oafbrutet koloniserades af Phenic:en, Grekland, Carthago och Rom. Som han icke vwisste hvart han skulle gå, irrade ban funderande längs Marina. Fisk-sluparne hade just kommit hem igen, lastade med fångar från djupet — såsom makrill, svärdoch guldfiskar till öfverflöd. Hundratals af Palermos husmödrar höllo redan på att köpa upp dem till deras frukost, och scenen på vägen till fisk-torget utvecklade så mycket lif och så mycken verksamhet, att den unga Skotten, som hittills varit försänkt i ett slags örtviflansfull dvala, vaknade upp och började utt tänka. Här,, sade han inom sig, näro församlade fem eller sex hundra menniskor, hvilka ulesammans arbeta för sin utkomst; är det då nöjligt, att en bildad man, skicklig och villig tt arbeta, icke skall finna någon syssla i en tad som denna? Det är omöjligt! Ack, ett