Aftonbladet – 3 mars 1847, sida 3

och långa ferier, än de gå ut såsom adjunkter på landet och tjena för en lön, scm ej mycket öfverstiger statdrängens. Och i alla höndelser skall skolan aldrig sakna fullt skickliga lärare i ograduerade prestmän, som — vi se ju det på minga ställen? — äfven kunna ega rätt så goda undervisningsgåfvor och lika så mycken lärdom, som de, hvilka läst upp sina bestämda lexor för graden. — Således vill jag af allt detta draga den följd, att förhöjda årsberäkningens upphäfvande är det första, hvarom vi med allt fog kunne och böre anropa Konung och Ständer. Förhöjda irsberäkningen är visserligen det största, men icke det enda onda, som gör komMinistrarnes ställning olycklig. Ett annat gifves, nemligen obestämdheten i deras lön-vilkor. 1681 års Kongl. Förordning är, såsom bekant, nog obestämd att lemna fritt spelrum för godtycket och anledningar till tvister lärare och ihörare emellan, så att löningssättet är i det hela mycket prekärt. Får detta så fortfara, så skola snart nog i våra dagar, då de gamles hedersamhet emot de svagt lönte lärarena fortlefver såsom en blott tradition, och tidsandan synes blifva mer och mer afvog emot kyrkan och dess embetsmän, våra usla inkomster till on stor del bortsmälta med hvarje år och i följe deraf vår ekonomiska förlägenhet ökas. Ergo, är en bestämd och tydlig lay om kommihistrarnes oförminskade lön, sådan den af åller utgått med matmåla och andra emolumener, i spannemål i ett för allt, det andra, varom vi-böre anropa Konung och Ständer. Allt detta göres oss till en början behof, och let snart, om ståndets värdighet skall ibland ss kunna uppehållas, om ej flertalet ibland ss skall af nödens och fattigdomens börda ulldeles nedtryckas, om ej en hvar skall sköta itt kall med liknöjdhet eller med suckan. Än annan tid torde förestå, då en ny reglering ch jemnare fördelning af ecklesiastik-statens öner ej kan undgås, och då få vi nog hvad käligt är. )) Lands-komminister i Ärkestiftet. Te tira ra AR RA EE