Aftonbladet – 3 mars 1847, sida 3

RATTEGANGSOCH POLISSAKER. — Två spanmålsbärare, 0. Blomgren och J. FE. Carlbom, sträfvade i lördags e. m. uppför Söderbergs trappor, med hvar sin säck på ryggen. Till några kamrater, som mötte dem och frågade hvad säckarne innehöllo, sade de att det var bara sopor; men de nyfikna kamraterna: upptäckte snart att säckarne voro fyllda med råg, och det blef sedan upplyst att Blomgren och Carlbom utkommit med säckarne ur ett i huset 4 40 vid Stadsgården beläget magasin, hvars dörr fanns uppbruten. Magasinet hade under förlidna yeckan icke varit besökt af egaren, och han -kuhde således icke veta om under den tiden flera tillgrepp blifvit der -föröfvade; dock saknas ett: större: qvantum spanmål. Blomgren och Carlbom hafva blifvit häktade och förhörda i poliskammaren; de förneka att de innevarit i omberörde magasin; Carlbom bestrider att han burit någon säck; Blomgren föregifver, att:han på anmodan af en okänd sjöman burit en säck uppför Söderbergs trappor och ätt sjömannen sjelf derefter vidare fortskaffat sin säck. Vittnen hafva berättat, att båda säckarne blifvit inburna i en Carlbom tillhörig vedbod, och derifrån med häst och släda bortförda af tt mjölkbud. Målet beror på vidare upplysningar. — I lördags afton hördes från några höns i ett hus vid Stora Badstugatan ett ovanligt kackel, och då man eftersåg hvad orsaken;kunde vara, anträffales på gården en arbetares. hustru, vid namn Chritina Andersson; hvilken i sitt förkläde hade inlinlat tvenne hönor, och redan täppt munnen på den na, genom att omvrida halsen på henne. Hönsen hade ifvit tillgripna i hönshuset, och hustru Andersson terlemnade dem utan gensträfvighet. Hon har anört, att hennes afsigt icke varit att stjäla hönsen; lå hon om aftonen passerade förbi huset för att gå em, hade hon hört pip och gnäll, från gården ich derföre begifvit sig dit; och då bon funnit att judet härledde sig från tvenne å gården liggande vönor, hade bon af förbarmande upptagit dem i itt förkläde. Detta mål kommer att behandlas vid ämnersrätten. (Efter Dagbl.) — Att en kälkfart någon gång kan blifva lika ostsam som ett ordentligt slädparui bevisar. följane polismål. Den tilltalade är en drängåddk dsse, som lifyit angifven att hafva i lördags. afton farit fram å. kälke så öfverdådigt, att en artillerist dervid lifvit omkullkörd. Händelsen hade timat i David agares backe; den tilltalade: förklarade, att enär an ändå skolat. föra kälken med. sig, hade har ckt att han så gerna kunde åka, som släpa der ter sig; och då han fått syn på artilleristen, hade an tillsagt denne att se opp. Artilleristen uppgaf, t han ej blifvit varnad förr än kälken kommit på benen på honöm, hvarvid han af densamma hållit en knuff, så att han fallit baklänges ofvanpå ojken som åkte, och derpå hade det barkat af ed dem begge utför backen; artilleristens byxor ade vid tillfället brustit sönder, men: härför yrkaes ej ersättning. Den tilltalade blef dömd att plikta rt en knuffning 24 sk. och för fredsbrott 43 rdr B sk. hko.