Aftonbladet – 2 mars 1847, sida 3

s(ser sig för närvarande en svårighet, den, att aflö .ningen är ställd på ett slags lottsystem, och att så ledes besparingarna skulle komma icke i E. M:t :j kassa utan löntagarena till godo. Denna svårighe I vore likväl lätt undanröjd genom en slags entrepre Inad af materialutgifterna, hvartill jag hänför allt som icke är årslön eller tjenstgöringspenningar Dessa utgifter voro under sista spelåret, dividerad på hvarje spektakel, i medeltal 330 rdr för hvarj sådant. Spelåret 1843—4844 voro de 328. Om de antoges till ett medelbelopp af 325, eller till och med 320, så begicks ingen orättvisa mot löntaga rena, hvilka icke rimligen kunna fordra att få den lägre, än de voro vid kontraktets ingående och hvad de öfverhufvud alltid varit, någon särskild redovis ning för dem behöfdes icke mer än af inkomsterna och spektaklernas antal, men den uppkommande besparingen tillföll då teatern. Jag vågar i underdånighet erbjuda mig att åstadkomma en sådan besparing och att leda den föreslagna nya byggnaden, så att den skall blifva färdig till den bestämda tiden i den projekterade storleken och till den beräknade kostnaden, hvarvid naturligtvis ett öfverskridande af förslaget med några få tusen riksdaler icke bör sättas i fråga, såsom omöjligt att vid ett dylikt företag på förhand bestämma. För att åvägabringa allt detta, skall jag icke be gära, det teaterns styrelse måtte mig uppdragas, ty dertill eger jag hvarken börd eller rang, men jag anhåller underdånigst att åtminstone för tvenne år få besörja materielens anskaffande och dagutgifterna, samt för detta ändamål så mycken andel i styrelsen, att min röst dervid får afgifvas. Åtminstone två år anser jag härtill nödvändiga, emedan på kortare tid exemplet icke kan gifvas på en förändrad hushållning. Någon uppbörd af medel å min sida kan härvid icke komma i fråga annat än för tillfället och af mindre poster. Jag ingår icke i några detaljer hvarken om sättet för utöfningen a! min befattning eller föreslår jag beloppet af mitt arfvode; jag anmärker endast i underd. att denna befattning skulle komma att upptaga hela min tid. och att jag således måste anhålla om en utkomst, svarande mot mitt behof. En invändning förutser jag, den, att jag sjelf haft en teater och nödgats afträda den till mina borgenärers förnöjände, och att häraf skulle kunna synas, som om mitt eget efterdöme icke gaf något gynsamt vitsord om mina administrationsinsigter. Härtill svarar jag, att mina räkenskaper kunna utvisa, det mitt cessionstillstånd uppkom, icke deraf att teatern ej bar sig, utan deraf, att 47 månaders spelning icke kunde betala en så stor del af uppsättningskostnaden, som på en gång affordrades mig, helst då hvar och en torde inse, att vid ett sådant företags början misstag, lärpenningar och åtskilliga utgifter ej kunna undvikas, hvilka upphöra vid dess fortsättning. Att spekulationen imedlertid å min sida icke var illa beräknad, visar sig deraf, att det första och enda år borgenärerne tilläto teaterns fortsättning, gaf hon dem en inkomst af 6400 rdr bko, ehuru det året ingen hyra erlades för konditorirummen. Den gaf således mer än 6 procents ränta för ett kapital af 400,000 rdr, då skulden endast var något öfver 70,000. Annu fördelaktigare är resultatet för den nuvarande egaren, som lemnat hyresmannen endast huset och föga mer än fjerdedelen af den materiel jag afstod till min konkursmassa. Denna materiel. har kostat honom 6000 rdr, och när härtill lägges den verkliga utgiften för husets byggnad, 59,000, har han för ett kapitalvärde af 65,000 rdr, enligt förmodligen egen uppgift, 6400 rdr bko i inkomst eller ö procents ränta å 120,000 rdr, således nära dubbla kapitalet. Det var då intet luftslott jag byggde, ingen förflugen id, ehuru ganska många; vid dess början, så betraktade den, och ansågo utförandet omöjligt både till tid och kostnad. Skulle E: M:t nådigst täckas göra något afseende på denna min underdåniga framställning och det åtagande anförtros mig, hvartill jag här vågat erbjuda mig, samt det af mig kunna genomföras, så tror jag mig hafva gjort någon tjenst åt E. M:t och i det allmänna. Villigt erkänner jag, att jag icke anser denna annorlunda än som cen skyldighet för hvarje rättskaffens medborgare mot sin Konung och sitt land, och hvad mig enskildt vidkommer ett afbördande till någon del af den tacksamhetsskuld, hvari jag står hos E. M:ts aflidne Hr Fader. Det skulle vara mig en särdeles tillfredsställelse, att kunna få göra den utan all ersättning. Men jag är fattig, har blifvit det ännu mer genom samlandet af den erfarenhet, hvilken här möjligtvis skulle kunna komma E. M:t och det allmänna till gagn, och, hvad värre är, jag har ådragit en mängd personer förluster, som min afstådda egendom visserligen skulle räckt till att godtgöra, men hvilken godtgörelse lagen tillät att de beröfvades till förmån för några få spekulanter och nu för en enda. Dertill är min tid min enda egendom, och denna tid blifver, vid årens annalkande och krafternas oundvikliga aftagande, efter hvad jag förutser, allt knappare mig tillmätt. Jag är således skyldig att tänka, icke blott på mig, utan äfven på mina borgenärer, och jag vågar derföre i underd. anhålla, att, i händelse af företagets framgång genom min åtgärd, jag måtte, såsom vedergällning derför, erhålla för min lifstid boningsrum i entresolen af det nya huset och, sedan detsamma genom de ofvannämnda besparingarna är betaldt, beloppet af ett års dylik besparing, hvilket jag vill anslå åt mina borgenärer, mot vilkor af befrielse från deras framtida kraf. Då hela husets byggnad ingenting kostade hvarken E. M:t eller staten, komme denna ersättning till mig icke heller att kosta dem något. Lyckades mitt) SSE ERAN NN SOON SEEN EJE RNE AN RAR DE I I DESIRE HA fr kn ite AA BNLERaA bom Oka, ön