Aftonbladet – 2 mars 1847, sida 2

öfver E. K. Maj:ts hofkapell och spektakler på Eders Maj:ts höga vägnar bjudit den nuvarande ägaren till den af mig uppbyggda Nya Teatern en summa af 400,000 r:dr r:gs, och till följe af de enskilda underrättelser, jag kunnat inhemta, lärer denna uppgift också vara sann. Jag vet icke huruvida ofvannämnde summa varit ämnad att tagas af Eders Maj:ts : egen kassa eller Statens, men i hvilketdera fallet som heldst är det hvarje redlig Svensk mans pligt, att söka varna antingen sin Konung eller sitt lands administration från öfverflödiga och ändamålslösa utgifter, och denna pligt framställer sig dubbelt tvingande för den, som, troligen mer än någon annan, är i besittning af den sakkännedom och den dyrköpta erfarenhet, som berättiga honom att tala i ämnet. Af sådan anledning torde E. M:t icke onådigt upptaga, om jag här vågar anföra både de skäl, som tala emot anbudets genomförande och för penningarnes användande på ett vida bättre och ändamålsenligare sätt. Skulle bekymret öfver den Kongl. teaterns mindre fördelaktiga ställning detta år och fruktan för den enskildas medtäflan hava förmått teater-direktionen att hos E. M:t föreslå det ifrågavarande inköpet, så bör jag anmärka följande: Såsom allmän sats kan man med trygghet säga, att den fria täflan ännu aldrig skadat det förståndiga och väl beräknade industri-företaget — i längden nemligen Misstroendet till denna regels rigtighet hindrade länge tillåtelsen för en enskild teaters anläggande i Stockholm. Då den slutligen vanns, trodde mången, att dennas uppkomst skulle vara förderflig för den Kungliga eller dennas tillvaro, såsom en med ofantliga förmåner försedd anstalt, qväfva den enskilda reden i dess början. Förhållandet blef irmedlerid ingendera delen. Den Nya teatern bar sig — men tror genom nyhetens retelse, men detta är, enligt hvad jag med siffror kan bestyrka, ett misstag — och den Kungliga icke blott gjorde det äfven, utan hade, första året af den Nyas existens, en ibland de största recett-inkomster den någonsin ägt, nemligen 120,089 r:dr, således 24,000 r:dr mer än föregående året, då den var utan medtäflare, och de gifna spektaklerna gåfvo i medeltal en större inkomst, än de någonsin gifvit på de sista tolf åren, eller 652 r:dr, då den högsta förut varit 639. Det följande året engagerade jag vid Nya teatern åtskilliga af Sveriges största dramatiska artister, herr och fru Torslow jemte herr Sevelin, samt dessutom tvenne af Djurgårdsteaterns utmärktaste sujetter: fru Wilson och herr Malmström. Nu borde, enligt den allmänna beräkningen, Nya teatern hafva sett sin blomstringstid. Detta år gick den under. — Jag skall längre fram hafva nåden vidare yttra mig om detta ämne. — Det var kanhända, tror man, derföre att den Kungliga teatern det året gjorde så lysande affärer. Alldeles icke. Dess inkomst var endast 83,306 r:dr, således föga mer än tvåtredjedelar af föregående spelårets. Anledningen härtill var väl till någon del högstsalig H. M:t Konung Carl Johans sjukdom och död, jemte den deraf föranledda allmänna sorgen. Den menliga inverkan häraf är omisskännelig, men, så sällsamt det låter, var den mest förderflig för den Nya teatern, som fick spela, icke för den Kungliga, som hölls stängd. Den sistnämnda erhöll nemligen af allmänna medel en ersättning, större än dess förlust, hvaremot den Nyas förlust, genom publikens afhållande från offentliga nöjen, af ingen ersattes, och sådant bidrog betydligt till mitt konkurstillstånd. Men den Kungliga var verkligen det ifrågavarande året sämre lottad än någonsin förut, ty hvarje af dess spektakler inbragte i medeltal icke mer än 555 r:dr, således vida mindre län något af de föregående tio åren. Det kommande spelåret 1844—41845 var temmeligen gynsamt för Nya teatern; men tror man att det derföre var ogynsamt för den Kungliga, så misstager man sig, ty dess recett var 107,546 r:dr, således 44,000 r:dr mer än tre år förut, då den var ensam. Spelåret 1845—1846 var åter högst ofördelaktigt för Nya teatern, då ingenting af hvad den företog sig ville lyckas, dess representationer, som första året gåfvo i medeltal 343 r:dr, det andra 300 och det tredje 287, inbragte nu endast 234. Detta skedde dock icke derföre, att den Kungliga teatern nu förtjente mer än förut. Dess recett var nemligen endast 106,266 r:dr, således 4260 r:dr mindre än föregående året, ehuru alltid 40,000 r:dr mer än sista året den var ensam. Nya teaterns recett, som spelåret 1844—418435 var 43,726 r:dr, steg det följande spelåret endast till 28,967. Stockholms publik depenserade således sistnämnda år 16,039 r:dr mindre på sina teaternöjen än det föregående. Innevarande år synes den Nya teatern göra ovanligt goda affärer, hvaremot den Kungligas påstås vara i samma mån dåliga. Möjligen kan den sistnämndas administration detta år hafva varit mindre lycklig, och den har för öfrigt hemsökts af motgångar, synnerligen dödsfall och sjukdomar bland dess förnämsta sujetter, men sådant har likväl icke vållat dess financiella deficit, åtminstone blott till en mindre del, lika litet som den Nyas blomstring har härflutit från något bättre val af stycken eller någon tillväxt af talanger — ty fru Eriksson inträdde der FASSESSSERSEERSRGRGARRAGRROERERARSERSSRSSTATEA SSA a om 40 en RA a a a and RR RR AR 0