Aftonbladet – 2 mars 1847, sida 2

sammanträngda fruntimi en, skakades vraket, som ögonblickligen hotade att sjunka i djupet. Gray hade med klappande hjerta åskådat de! svaga, hjelplösa varelsernas tillstånd, då han: plötsligt trodde sig upptäcka bekanta drag hos en af dem. — Celestinel ropade han förtviflad. — Ett blekt ansigte vände sig emot hans — ,William! ropade hon och utsträckte de hjelpsökande armarne emot honom; — då sjönk återstoden af vraket och de gula vågorna omslöto englabilden. Celestinel ropade Gray med vildt ångestskri och var med ett språng på stället, der den älskade försvunnit. Några ögonblick följde; men snart höjde sig åter gestalter och den unge mannen, hållande i sina armar Celestine3 litlösa kropp, samm emot slupen, af hvilken han med höga jubelrop blef bragt ombord på Oceanie. Lika hastigt blefvo ännu 4 andra fruntimmer räddade. Äfven de små båtarne, som lagt ut ifrån land, foro snabbt och skickligt emellan spillrorna och räddade ur den våta grafven många, som förtviflande kämpade med vågorna. Sedn:re än de öfriga hade en canoe utlaggt från stranden och sköt nu pilsnabbt till ett ställe, der ett fruntimmer böll på att sjunka; save mel ljöd den redan halft qväfda stämman — och anropande höjde sig hennes arm; men odjuret ville ej betunga sin canoe med den onyttiga lasten, utan ströckte sin hand efter en koffert, som samm i närheten, och hvilken han upptog i canoen. Ännu en gång skimrade en hvit arm genom den grumliga vågen, och sjönk sedan, för att aldrig mer höja sig;