Aftonbladet – 27 februari 1847, sida 3

kap. 7 S M.G.B. dessutom icke vore tillämplig, ar såg Gullberg klart, enär han icke användt våla hvilket uti åberopade lagrum ingår såsom hufvud saklig bestämning. De af Lindström i öfrigt an förda lagstadganden förmente Gullberg likaledes ick i någon måtto kunna till ifrågavarande fall hänfö ras. Lindströms ersättningsposter bestriddes i allo hyaremot Gullberg för åbragte omkostnader fordrad godtgörelse med 233 rdr 46 sk: bko. Kämnersrätten afsade i utslag den 3 sistl. Decem ber, att, enär icke uppgifvet, mindre styrkt blifvi att Gullberg med våld tagit Brevitz ur hans hu eller under resan våldsamt behandlat honom, för at såmedelst förmå honom följa sig, samt, vid det för hållande, att Brevitz är sinnessvag och således icke mäktig sina sinnens rätta bruk, någon utredning huruvida bortförandet annorledes mot hans vilja skett, icke kunnat åstadkommas; alltså frikändes Gullberg, som icke, genom sin ifrågavarande åtgärd. kunde anses hafva smädat eller brutit i aktning mot sin svärfader, eller gripit konungens befallningshafvande i embetet, från allt ansvar enligt de af Lindström åberopade lagrum; men som Gullberg, senom sitt tilltag att utan Lindströms vetskap och samtycke bortföra dennes myndling, tillskyndat Lindström, hvilken i sin förenämnde egenskap varit berättigad och förpligtad till myndlingens återförande ill den honom af förmyndaren anviste bostad, kostnader för vidtagande af dei detta hänseende nödige itgärder; ty ålades Gullberg att ersätta Lindström le för detta ändamål oundgänglige utgifter med skäigen jemkade 450 rdr bko; hvarförutan Gullberg lades godtgöra Lindströms rättegångskostnad med 13 rdr 46 sk. Utslaget underställdes kongl. Svea hofrätts pröfing.