Aftonbladet – 27 februari 1847, sida 3

PEPFB re Nr ER RAPUEASRT MR 0 TT OM ler de arbetande presterna skulle löna fångpredikanterna, funnit det sednare bäst och således Rätt; -loch f. d. majoren, sedan han blef ecclesiasticus och troligen hemmastadd i Bibeln, har ansett sig böra göra orden i Matth. 25: 99, Then som icke hafyer, thet som han hafver, skall ock tagas ifrå honomp, li afseende på oss, till en bokstaflig — Sanning. . Cuique suum. NERE SITS NASSER RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. Menniskorof. Ett åtal för detta i vårt land sär) deles sällsynta brott är för någon tid sedan vordet afdömdt vid kämnersrättens fjerde afaelning. Den i många år svagsinte f. sidenfabrikören Brevitz var af sin förmyndare primariekämnären Lindström inackorderad här i staden hos enkan W. på Södermalm. Brevitz döttrar, hvaraf den ena är gift med handlanden Gullberg, hafva deremot sitt hemvist i Sala. Sedan Gullberg i början af året 1844 ankommit hit till staden, samt vid besök hos sin svärfader trott sig finna, att denne, som skall vara en förmögen man, icke med nog omsorg och ömhet värdades, fattade han det beslutet att föra svärfadern hem till sig. Gullberg sökte 2:ne gånger förmyndaren Lindström, för att underrätta honom om sin t) fattade afsigt, men träffade honom icke hemma. Långfredagen den 5 April 1844 infann sig Gullberg säledes hos svärfadren och erbjöd sig att föra denne på någon stund ut att åka för att hämta frisk luft. Sedan Brevitz vårderska härtill lemnat Isitt bifall, men, oaktadt sin yttrade önskan, ej kunI nat få medfölja, enär vagnen endast rymde 2:ne personer, aflägsnade sig Gullberg med Brevitz, men i stället för att återföra den sednare till sin bostad, laffor han genast jemte Brevitz, som, enligt GullIbergs uppgift, förklarat sig härmed ganska belåten, till Sala. Om sin åtgärd underrättade han likväl I förmyndaren uti ett samma dag aflåtet bref. Lindström, som ansåg sådant vara ett ingrepp i Isin förmyndarerätt, anmälde genast saken hos kongl. I poliskammaren, samt utverkade sig jemväl en skrifvelse från öfverståthållareembetet till landshöfdingeJembetet i Westerås, hvilket underrättades om förhållandet och anmodades vidtaga de åtgärder, som kunde anses lämplige och erforderlige för Brevitz utoch öfverlemnande till det ombud Lindström i sådant ändamål ämnade afsända till Sala. Försedd härmed afreste den 6 i samma månad notarien Rundqvist, åtföljd af 2:ne för Brevitz vårdande medtagne personer till Sala, samt, under företeende af ordres från K. befallningshafvande i länet för maI gistraten i Sala att lemna Rundqvist behöflig handräckning, med biträde af 2:ne magistratspersoner uttog Brevitz från sin bostad och afreste med honom till Stockholm, efter det stadsläkaren i Sala förklarat att sådan resa kunde utan men för Brevitz hälsa företagas. Sedan Lindström förgäfves af Gullberg äskat attl, för omkostnaderne i och för resan blifva ersatt med 200 rdr bko, uttog han stämning å Gullberg under yrkande af ansvar å honom för hans förfarande. En vidlyftig skriftyexling uppkom, till största delen rörande omständigheter, denna sak icke angående. Åtskillige vittnen hördes angående Brevitz vård här i staden, hvilka på ed berättade: 4:0 Badaremästaren Öberg: att han, som i 5 års tid, hvarunder Brevitz bott hos enkan Winberg, haft i uppdrag att raka Brevitz, alltid funnit denne och hans iboende rum ganska snygga och icke under denna tid hört Brevitz beklaga sig öfver bristande omvårdnad; dock tillade vittnet att tiden för hans besök varit bestämd till onsdagsoch lördagsmiddagarne kl. emellan 42 och 4. 9:0 Pigan J. J. Ullman: att under den tid af två år räknade till Oktober 1845, som hon tjenat hos enkan Winberg, hade alltid all möjlig snygghet varit iakttagen, såväl i afseende å Brevitz person, som i hans rum. r 3:0 Rådmannen i Sala P. D. Eklaum: att han åtföljt Gullberg på ett besök hos dennes svärfader i slutet af Juli eller början af Augusti månad 1845, och då funnit Brevitz liggande uti orent linne åen med ett trasigt täcke öfverhöljd säng: samt att ett uti rummet varande med orenlighet fyldt nattkäril der åstadkommit så vidrig lukt, att Ekbaum måst öppna fönstret för att kunna i rummet qvarblifva; men att enkan Winberg vid tillfället beklagat sig deröfver att Brevitz vore våldsam. Enkan Winberg bestred skriftligen alla uppgifter angående Brevitz vård hos henne, samt företedde, utom åtskillige andra Jofordande bevis om sinnessjukas skötsel, 2:ne angående Brevitz, utfärdade af m. doktor C. U. Sonden och fabrikören R. F. Futy, begge intygande att Brevitz blifvit väl vårdad hos enkan Winberg, och det förra dessutom, att Brevitz lynne under hans vistelse hos Winberg i betydlig mån förbättrats, enär ban först varit våldsam, men numera fredlig, stillsam och belåten. Uti slutpåstående det 4 sistl. Aug. yrkade Lindström, alt Gullberg, SOM emot förmyndarens och vårdarinnans samt Brevilz egen vilja bortfört denne från ort till annan, måtte enligt 20 kap. 7 M.G.B. och kongl.. förordningen den 20 Januari 4779 dömas till: ett års fästning och 400 dal. s. m. böter. Att bortföräridet skett mot Brevitz vilja ansåg Lindström tydligt deraf, att denne, som längre tid varit svagsint, icke kunde ega någon egen vilja, hyadan hans önskan naturligtvis skulle vara att få qvarstanna der han på det ömmaste njöte vård. Anförande vidare att en myndling borde anses ståj samma förhållande till sin förmyndare, som ett barn till sina föräldrar, citerade Lindström 47 kap. 7 8 i nya criminallagförslaget, hvaruti, derest bortförandet icke sker till plats utom riket, stadgas straffarbete i 4:e eller 5:e grad (ifrån 6 år till 6 månader) för. den, som ifrån föräldrars eller andras Vård skiljer barn under 43 år, ehvad sådant ker med eller mot dess vilja. Ifall, emot förmodan detta yrkande ogillades, påstod Lindström, jemlikt 3 kap. 6 och 44 kap. 3 g M.G.B. samt 4 kap. 4 Utsökningsbalken, att Gullberg måtte bötfällas och åläggas göra sin svärfader offentlig afbön, enär Gullberg, genom sitt förfarande, ådagalagt uppenbar missaktningemot sin svärfaders person och de rättigheter han såsom medborgare egde att ätnjuta, Härförutan äskäde Lindström ersättning för reseomkostnaderne med 256 rdr 48 sk. och 20 rdr i rättegångskostnad. Gullberg invände att han så mycket mindre kunde änses hafva mot häns vilja bortfört sin svärfader, som denne med företaget förklarat sig belåten, en förklaring, som Brevitz så mycket förr, oaktadt sin svagsinthet. vore mäktig af. som doktor Sondens föPn or ER MN en Tow RR a FP mh PM -—2. ba ht ån -— tt m— Mt KA DR AON AM er At Ör UN rr JV vm gå Dm me