Aftonbladet – 27 februari 1847, sida 3

ALBNUM a, 13 alades Gullberg att ersätta kLindströn de för detta ändamål oundgänglige utgifter med skä ligen jemkade 450 rdr bko; hvarförutan Gullber ålades godtgöra Lindströms rättegångskostnad mer 13 rdr 46 sk. Utslaget underställdes kongl. Svea hofrätts pröfning. — I tobakshandlaren Hedblads bod vid Göthgatan inkom onsdagsaftonen den 46 Februari en okänd mansperson, som anhöll att få köpa ljus och snus för en framlagd 42 sk. bkosedel. De begärda varorna framlemnades, men i detsamma inkom i boden tullvaktmästaren F. B. Dyker, hvilken: händelsevis tog sedeln i närmare betraktande och fann den vara falsk. Den bestod nemligen af öfre hälften a! en 42 sk. bko, 2:ne derunder tillsatta rader af en 8 sk. bko, hvilka skulle utmärka den skrifna sedelvalören, och ytterligare ett stycke hvitt papper vidklistradt, hvarå 2:ne oläsliga namn befunnos skrifna och, i stället för de fina raderna, var fastsatt ett i likhet härmed utklippt stycke ur Bagbladets annonser. Dyker bemäktigade sig mannen och förde honom till polisvyaktkontoret, då han befanns vara förre artilleristen August Bergman. ; Han förevar sedan till ransakning både i kongl. poliskammaren och hos kämnersrätten. Rörande sin åtkomst till sedeln uppgaf Bergman enständigt att han bekommit den af en okänd person för en börda ved, strax innan han inkom i Hedblads bod, och att han icke märkt dess falska beskaffenhet förrän han af Dyker derå gjordes uppmärksam. Vid undersökningen anmäldes, att Bergman jemväl å andra ställen sökt utprångla dylika sedlar och äfven på ett ställe blifvit af dermed. Härom hördes och berättade: 4:0 Enkan Zabilski: att några dagar före Jul en person inkommit i hennes salubod vid Stadsträdgårdsgatan och af hennes då ensam innevarande 10-åriga dotter begärt köpa snus samt derföre i betalning lemnat en sedel, som inlemnades och befanns lika med den hos Hedblad utgifna. 2:0 Flickan: Zabilski: likaledes, under bestämdt utpekande af Bergman såsom den der sedeln inlemnat. 3:0 Jungfru Bladin: att Bergman den 45 December inkommit uti en af henne förestådd salubod vid Nytorget och begärt köpa ljus, men då detta redan blifvit framtaget, hade Bladin blifvit varse att den framräckta sedeln vore falsk, hvadan hon tagit tillbaka sitt ljus samt jemväl behållit sedeln. Bergman visade sig högst enträgen att återfå densamma, och uppgaf att han nyss förut bekommit den för en vedbörda och således icke haft tillfälle närmare betrakta den. Bladin lemnade likväl icke igen sedeln, utan ref deremot sönder den samt öfvyerlemnade honom till polisgevaldigern i trakten. Denna sedel, som äfven uppvisades, var lika beskaffad som de begge öfriga. Såsom vittnen hördes på ed: Hustru Sandberg, som i allo vitsordade Bladins berättelse. Brödförsäljerskan P.ttlersson, som förmälde att tilltalade Bergman någon afton i medlet af December månad inkommit i hennes försäljningsbod vid Stadsträdgårdsgatan och begärt få köpa ljus, mjölk och bröd, i liqvid hvarför han velat lemna en scdel å 42 sk. bko, hvilken Pettersson likväl ej velat emottaga, enär hon, som hållit sedeln framför ett itändt ljus, tyckt sig finna att den icke dugde, ehuru Pettersson icke närmare kunde redogöra hvaruti odugligheten skulle bestått, och att Pettersson fördenskull återlemnat sedeln till Bergman, som förklarat sig hafva erhållit den i betalning för en vedbörda. Ryktesvis hade Pettersson sedermera hört berättas att den skulle blifvit vexladi en annan bod vid Stadsträdgårdsgatan. Efter det polisbetjeningen uppgifvit att det varit samma sedel, som hos Bladin blifvit framlemnad och der qvarhållen, förevisades sedeln för Pettersson, hvilken likväl icke bestämdt kunde i dess sönderrifna skick igenkänna den. Upplysningsvis utan ed hördes 44-åriga flickan Sundström, som vid sistnämnde tillfälle innevarit hos Pettersson och nu vitsordade hennes ofvanberörde berättelse, under tillägg, att Bergman, tillsagd att sedeln vore oduglig, yttrat: jo bevars, jag har fått den för en skålverksbörda af en madam. Bergman, häröfver hörd, förnekade sig äga någon vetskap om eller hafva tagit befattning med någon annan sedel, än den han hos Hedblad inlemnat. Bankofiskalen herr häradshöfdingen Monthan, hvilken blifvit -kallad att å bankens vägnar målet öfvervara, yrkade härefter i slutpåstående, att enär den hos Hedblad till betalning framlemnade sedelns falska beskaffenhet icke bordt undfalla Bergman, hvars uppgift om åtkomsten dertill dessutom vore mindre trolig, samt då Bergman härförutan skäligen vore öfvertygad att på flere andra ställen hafva sökt till nvexling framvisa flere falska sedlar, om hvilkas åtkomst Bergman gjort -lika osannolika berättelser, Bergman, mot hvilken icke anledning förekomme att hån sjelf sedlarne förfalskat, måtte, såsom den der sökt utprångla en veterligen falsk sedel, derige-! nom dock skada ej skett, jemlikt Kongl. Förordn.:! den 40 Dec. 17414, dömas till 30 par spö och en immas halsjern samt att mista äran. ; Genom utslag den 22 Februari förklarade Käm-! nersrätten, att som Bergman hvarken mot sitt be-: stridande lagligen vore öfvertygad att hafva före vexlingstillfället hos Hedblad afvetat att den framvisade sedeln vore falsk, eller att till Bladin hafva lemnat en sådan, eller bevisning i någor måtto förekommit att han för en dylik hos Zabilski tillhandlat sig varor; thy fann Kämnersrätten Bergman brist af full laga bevisning icke kunna till ansvar fällas. En mansperson, som varit i Bergmans sällskap då han greps, Johan Gustaf Johansson, hade förnekat all kännedom om nu åtalade brott och blef, då någon bevisning emot honom ej förekommit eller angifvelse framställts, från saken skiljd. Utslaget är understäldt Kongl. Svea Hofrätts pröfNing. — Till följd af ett yttrande, som notarien Fryckman, i egenskap af ombud, fällt uti en rättegång) AVR ATA mo ALL VIK an älaärna BRöimarne ARK FT