Aftonbladet – 24 februari 1847, sida 3

hvilka den talar, skulle bevisas hafva varit ett misstag, så att förslag och beslut komma i fråga utaf sådan beskaffenhet, att lagstiftaren finner sig håfva trott för mycket godt om de embeten, för hvilka han stiftat lagen. Konungen har nemligen icke velat stadga så som förut gällde, att inga penningar fingo utan magistratspersons närvaro beviljas af lådans tillgångar; förvaltningen af sådana medel har tvärtom i den nya lagen blifvit öfverlemnad åt korporationen ensam, och utan kontroll af magistrat eller annan myndighet, naturligtvis af det skäl att man måste antaga bildningen inom dessa klasser vara så högt stigen, att der aldrig borde bli fråga om liknöjdhet för gemensamt väl och allmänt nyttiga ändamål. Författningen har yttrat denna mening genom sin humana tillåtelse, att hvarje korporation skulle få, efter bästa förstånd, förvalta korporationens medel. En förskingring har författningen icke tillåtit. Måhända vore. det lämpligast att sammanslå alla lådornas medel till en gemensam kassa för den nya, blifvande handtverksföreningen, då något stort dermed kunde uträttas; men om embetena icke skulle finna sådant lämpligt, ega de ju, enligt författningen, full rätt att använda p-nningarne, hvarje korporation för sitt bästa; men icke till medlemmarnes enskilda förlustelse — ett användningssätt, som, utom olagligheten, skulle bevisa en alldeles oerhörd råhet hos dem, som ville, inför det öfriga Europas ögon, visa Sveriges handtverkscorps på en ståndpunkt lägre, än den, som alla öfriga europeiska nationers handtverksklasser i vår tid innehafva. ZE ——