Aftonbladet – 23 februari 1847, sida 3

a triumf, af seger öfver en Halad rival nyss skänkte honom vid hennes dödsbädd. :Nu uppslök känslan af hennes förlust hvarje annan; 1 detta ögonblick skulle han velat återskänka henne lifvet, äfven med vilkor att lemna henne som brud i Lejonhjertas armar. Sorg:n. har sina nycker, liksom glädjen. I denna stund skulle Werner velat ge halfva sin. förmögenhet, för att. ögonblickligt kunna försätta sig in i den sublima katholska dram, som kallas messa, för, att höra den heliga kyrkosången i skära, rena toner stiga mot skyn; för att se rökelsekaren sakta -Svängas af lockiga, undersköna korgossar, hvilka i dessa moln af vällukt likna Cheruber, hvilande på skyarne, för att bedja de brinnande böner, hvilka för lidande medmenniskor från vigda läppar stiga mot himlen, att också bära en del af hans Olycka, hans förtviflan: En stund af natten sysselsatte sig Werner med tankar spå sjelfmord.: Viserkänna gerna, att, efter alla konstens re8lor, våra läsarinnor haft en dylik åtgärd att fordra af honom. Kanske attockså, derest någon, genast vid Werers aflägsnande från bröllopsgården, lemnåt nonom en laddad pistol, man dagen derpå återfunnit brukspatronen med krossad hbjerna. Sjelfmord, då ej nöd och kroppslig plåga utgör dri:jädern, är icke sällan inspiration, foster af ett nda, till högsta exaltation förtvifladt ögonblick. Men en man, kring hvilken lifvet; . med; verkigt slöseri, strött alla sina timliga håfvor, skjuer sig icke gerna af olycklig kärlek, så snart an uthärdat den första timman af. stormande nissnöje med skickelsen, af upprorsskri mot