Aftonbladet – 23 februari 1847, sida 3

förgiftande svampämne, som regnat ned på dem, men hvarken varmare plagg eller paraplyer kunde afvända eller förekomma . den obehagliga. sjukdomen. Afven vårt-arma Sverges flesta landskap fingo kännas vid potatesfebern, och man kom slutligen under fund med, att hela jordpärons-generationen var rasibus förderfyäd. . Man fägnade sig derföre så mycket :mera öfver hr Gessners; upptäckt af tvenne nya potatesarter i Newfoundland; och hoppas man, att: dessa blifva ett nytt slägtes välsignade Adam och Eva. I England tyckte rofyorna, att de, såsom goda slägtingar till. potatisen; ej heller kunde vara rätt friska, hvadan äfven de lade sig på sjuksängen tills vidare. Men det som dock mest satt myror i hufvudet på alla naturens älskare, var den förnyade uppenbarelsen af den stora hafsormen i Bergens skärgård, hvars ögon ögonvittnen intygade voro stora somi tallrikar, och hvars stjert icke hade någon ända. Hvad detta järtecken hade att betyda, har ännu icke blifvit. uppenbart, ty den stora vårfloden, som öfverallt i Sverge öfversteg alla lofliga gränser och bland annat ämnade för andra gången sopa bort Konradsforss jernbruky, inträffade redan före hans obäkliga hafsmajestäts uppenbarelse. I den europeiska vetenskapsverlden gjorde egentligen tvenne upptäckter enormt uppseende. Den ena var Schönbeins och Ottos samtidiga upptäckt af bomullens krutanvändbarhet, och ehuru den förra tagit patent på sin hemlighet, göra nu alla menniskor krutull och bomullskrut så mycket dem behagar. Mot slutet af året kom man dock under fund med, att saltpeterkrutet är och förblifver vida användbarare och till och med billigare än sin medtäflare, hvilken omständighet icke litet fägnade våra Krutbrännare vid Klostret och Källsbyn. Men ännu märkligare var den andra upptäckten. Der sitter en ung man Leverrier i Frankrike och märker, att Tit. Uranus, planeten, icke går sin jemna väg fram, utan har några andra fukter för sig. Han räknar och räknar, och skrifver så till astronomerna i Tyskland: Varen goda, mina herrar, och sen upp med korpluckorna; der utanför måste en annan gynnare till planet vara till finnandes, som är vållande till grannens slingerbultar; gören beslag på bonom, när han kommer till det och det stället, som jag nu betecknar, och hållen fast honom sedan. Och de gjorde så, och de ertappade den inbitna planetskälmen, som i nära 6000 år absenterat sig ur menniskors åsyn, och efter den betan blef Leverrier ansedd som planet-rymmarnes farligaste Jederin. En annan märklighet var den upptäckten, . astronomerna gjorde, att Bielas komet fått sig .venne hufvuden, hvilka skilja sig icke mer än 200 mil i dygnet, och hade den lustigkurren en mörk himmelskropp att vrida sig omkring, hvilket han sör så fermt, att den der kroppen aldrig hinner få visa. menniskorna sitt ljus. Likaledes kom man under fund med, att deras härligheter Sirius och Procyon börjat flytta sig och icke längre nöjas med sin gamla ståndpunkt. Ar det ock icke en rörlighetens tid, vi lefva uti?