Aftonbladet – 22 februari 1847, sida 3

I Detta är hvad komministrarne fordra och hvarmed de böra vara belåtne. Den opartiskt må afgöra, huruvida vårt påstående är billig! eller e. Hvad med visshet kan antagas, är att högst få pastorater finnas, der icke pastor, detta oaktadt, kunde räkna 4 å 6-dubbla inkomster mot sin komminister. Vore det då icke en ljuf tillfredsställelse, att med så ringa uppoffring kunna bereda så mycket godt? Vore det icke glädjande, om de minga binäringar, så främmande för sinnet, så o örenliga med kallet, derigenom i någon mån kunde undvikas, som nu äro ett nödtving för det lägre presterskapet? Vore det icke cn lättnad för ett ädelt bjerta, alt sålunda, såsom en tröstens engel, träda fram till hvarje underordnad ståndsbroders dödsläger, der afskedets stund ändock icke saknar sina smärtor? Och slutligen — i all oskyldighet frågadt — minne icke förlusten i det närmaste kunde ersättas genom uppoffring utaf blott ett enda af herrar pastorers årliga majeller julkalaser? Insändaren har nu framställt komministrarnes önskan, sådan den förspör es inom det stift, till hvilket han hörer. Bland vår rättsinniga allmoge, hvilken på närmare håll skådar och opartiskt bedömmer det missförbållande, som eger rum, finnes knappast någon enda, som icke billigar vårt påståendv. Underligt derföre, att detsamma bland vira, med högst få undantag aktningsvärde förmön vunnii så få sympatier! Detta kan icke förklaras annorlunda, in såsom en ensidighet, för hvilken de fleste måhända ej gjort sig rigtigt besked. Hvarje sann religionens tolk kan icke vara annat än religionens vän; och från denna synpunkt tage vi oss anledning till glada förhoppningar. För religionens skull är det visserligen nödigt, att hvar och en af dess förkunnare må med allvar och ugn kunna egna sig åt sitt kall, och för detta indamiål, så lingt möjligt är, sättes utom nödvändigheten att uteslutande offra tid och omsorg åt ekonomiska bestyr och ängsliga brödbekymmer. Derföre, j vördade fider! gören något, icke för vår, utan för Guds, för religionens, för rättvisans skull. Och j yngre bröder, komministrar detta och rikets öfrige stift! låtom oss ej misstr sta. Må vi blott vara billiga i våra pretentioner, så skola vi utan tvifvel röna billighet tillbeka! Låtom oss äfven för nästa riksdag af våra ringa tillgångar underhålla representanter, som .värdgt framställa våra behof! Hvem vet, om icke något kan vinnas? Bland de många idelsinnade pastorer, som väljas för riksdagens call, skall säkert en eller annan understödja råra billiga fordringar. Och den ädle Konung, om nu med rätt och sanning förer spiran öfver Svea land, skall utan tvifvel skänka sitt leltagande åt vår belägenhet, då den en gång aunnit fram till hans kunskap. Så hoppas åtninstone mången och bland dessa äfven en 41. Komminister i Skara stift. Zn (Insändt.)