Aftonbladet – 22 februari 1847, sida 3

— Jag kan omöjligt längre bålla folket tillbaka, ropade han, de tränga uppför trapporna; de fordra med rop och skrik att få se bruden. Var god och helsa herrarne af pöbeln, att bruden ännu icke är visibel. Men vilja de nedlåta sig att, i brist på annat, begapa ett par simpla uniformer, så stå Våra plagg hörsammast till deras tjenst, alltid likväl med det gamla förbehållet att se, men icke röra. Ursäkta mig, min bror! inföll Kopparhjelm, men jag undb r mig äran af att vara något spektakel, åtminstone för allmänheten. Du inskränker dig till blott och bart sällskapsspektakel,, genmälde Rutersvärd. ! Men hvad skall jag säga åt folket?, frågade betjenten; hör! hur de larma i trappan. Det finns ett enda artigt sätt att bli dem qvitt,, yttrade Rutersvärd och lade sin hand på betjentens axel, be dem dra åt fanders! I detsamma inträdde bruden åtföljd af sina brudtärnor. Marskalkarne helsade djupt, och Rutersvärd yttrade: Aldrig har fröken Strålkrona varit vackrare, än På den sista dag hon bär detta namn. Hon vill icke låta sig öfverglänsas, om ej möjligen af grefvinnan Lejonhjerta. Fy fan! hvad hon är förgråten, hviskade Rutersvärd i örat på Kopparbjelm, i detsamma han slutade denna öfverlästa kompliment. Härefter vände sig Rutersvärd till brudtärnorna. J ären endast tvenne, mina damer! En till, och jag skulle sagt att gratierna biträdt vid fröken Strålkronas toilett. För min liknelses riktighet träda både edra egna personligheter