Aftonbladet – 20 februari 1847, sida 2

Article Image
resa i Italien. Marchese fAzeglio förde orde och de flesta utländska konsuler deltogo i fe sten. Der hölls tal på engelska viset; de för nämsta talarne mot prohibitifsystemet voro mr Cobden sjelf och franske konsuln Alez. SCHWEIZ. Förorten Bern tycks ej vara så alldeles lug: nad genom de af en del gränskantoners regeringar inom sina respektive stater utfärdade försäkringar, att österrikiska trupprörelserna pi gränsen upphört; den har hos styrelserna i Tes sin, Graubänden och St. Gallen begärt bestäm. dare upplysning om dessa rörelser. Bland de märkvärdiga partiföreteelserna Schweiz nämndes för en postdag sedan, ati man i separatförbundskantonerna Freiburg och Wallis inrättat en qvinlig landstorm, för at kämpa till ultramontanismens försvar, under er hjeltemodig paters ledning. — I schweitzisk: tidningar anföres nu ett bref från anförarinnar af fruntimmerskompaniet i Grolley, Anna Ruf fieux, till en af medamazonerna i Wallis, hvar hon inberättar, att kompaniet redan haft till fälle att visa sig i strid och vunnit seger. Der 7 Januari — skrifver den tappra damen — då edra fäder, män och bröder lågo i faålt har en hord upproriska, hänförda af radikalismen, kommit till en by, välplägat sig på bykrogen och ropat: Ned med jesuiterna! Nec med munkarne! Ned med aristokraterna! Då bröt vår fruntimmerslandstorm upp och förjagade ur byn detta band, hvilket skingrade sig 1 kärren rundt omkring.n TYSKLAND. I fabriksorterne Reichenbach och Langenbielau i Schlesien råder mycken nöd i anseende dertill, att fabriksägarne varit nödsakade afskeda en mängd af sina väfveriarbetare, emedan konjunkturen för afsättningen af deras fabrikater är så dålig. De arbetslöses antal sti ger till flere tusen. En skara af omkring 90( män, qvinnor och barn drog omkring i Rei chenbach och tiggde. Flere af dem hade gåt till borgmästaren, och bedt att han måtte låt: sätta dem i fängelse, då de åtminstone sluppt att svälta ibjel. Då han sade att detta ej låt sig göra, emedan de ej begått något brott fö! hvilket de borde fängslas, svarade de: Di skola vi snart göra något, som tvingar er at låta arrestera oss; ty annars förgås vi af hun ger. Borgmästaren hade med underrättelse härom skickat en stafett till provincialstyrelser i Breslau, hvarest militären fått befallning håll: sig marchfärdig. Det Raumerska talet i Berlinska vetenskaps akademien, om hvilket vi nämnde i gårdagsbladet, var alltför frisinnadt, stötte alltför mycket emot konungens bekanta åsigter af de re: ligiösa förhållanderne, för alt ej på det ömtåligaste träffa denne monarks svaga sida. Har har ej förmått dölja det dåliga lynne, hvari d sanningar Raumer uttalst, försatt honom, uta redan samma dag han åhört talet skrifvit et bref till ecklesiastikministern Eichhorn, i hvil: ket han befallte honom underrätta akademien alt hvarkan H. M. eller någon af de kunglig; prinsarne hädanefter ämnade bivista akademi ens sammankomster. Detta konungens beslu meddelade Hr Eichhorn till en början åt nå gra af akademiens ledamöter, bland hvilka va den berömde astronomen Enke. Denne upp satte en formlig anklagelseskrift emot Raumer hvilken han i dennes frånvaro uppläste i e akademiens session, jemte förslag till.cn un derdånig skrifvelse, i hvilken Raumers tal skull ogillas och konungen bedjas om förlåtelse fö hvad som passerat... Med undantag af tvänn ledamöter ogillade alla de andre Enkes förslag och isynnerhet yttrade sig Alexander v. Hum boldt varmt för uppråtthållandet af akademien värdighet. Han hade varit närvarande då ta let hölls och hade ej deri funnit något anstöt ligt. Kände sig konungen af dess innehåll så rad, så gåfves det andra medel att blidka H M., än Hr Enkes framställning, den Humbold kallade en småädeskrift, hvilken viscerligen e skulle gillas af monarken sjelf. Akademier kunde skrifva ett bref till konungen, uttryck: sin tillgifvenhet, och bedja H. M. ej inställs sina besök i akademien, emedan man säkerli gen ville undvika allt, som kunde vara H. M oangenämt. Detta förslag antogs af pluraliteten. Imedlertid hade ministern Eichhorn infordrat Enkes skrift, som naturligtvis blir konungen förelagd. Huru saken vidare aflöper far man cm

20 februari 1847, sida 2

Thumbnail