Aftonbladet – 20 februari 1847, sida 2

gen af Werners ankomst; fröken Marie Louise fruktade att hennes, mors skarpa öga skulle räkna de snabba slagen, och på denna väg tränga sig in i hennes hjertas blyga hemlighet. En liten diversion inträdde ändtligen, då kabinettskammarherren grefve Lejonhjerta visade sig, åtföljd af sin nästan oåtskiljaktige vän, protokollssekreteraren Rutersvärd. Deras verldsvana gaf genast åt kenversationen litet mera salt, de kryddade den med pepparn af ett hån, som man på god tro antager: vara satir. De återvände begge från en stor, lysande middag, hvilken Lejonhjerta, som erkänd gastronom, genast drog under domstolen af sin förkrossande kritik. Åh, mina dåmer! det var en middag, hvaröfver en verklig kännare skulle ha slitit af sig håret eller, i nödfall, peruken. Komplett misslyckad! All Bordeaux, som vi drucko, var två grader för ljum. Det är antisocialt att dricka kallt Bordeaux, men det är äckligt att dricka den varm, som sjuksoppa. Man gaf oss kotletter å la Soubise, sega, som om de verkligen varit från sjuåriga kriget! Man serverade ryska ärter, med hvilka man skulle kunnat arkebusera en rysk general, som icke gjort sin skyldighet mot Cherkasserne. Miserabel tryffel och en foie de gras, som, ,foi de gentilhommex! ganska måttligt förtärd, kunde sätta båd lefver och lungor i uppror. s Med ett sjelfsvåld, som måhända Lejonhjertas långa bekantskap i Strålkronska huset kunde förklara, om ej ursäkta, vägde den ädle grefven under allt detta af och an på den stol, han intagit, och det tycktes erordra en mindre vanlig insigt i jemnvigtens lagar, att vid dessa äfventyrliga vaggningar alltid bibehålla balansen. II se dandine avec une indolence admirable,, hviskade friherrinnan Strålkrona i sin väninnas öra, medan hennes blickar nästan beundrande följde kabinettskammarherrens evolutioner, Med fruktansvärd energi hänger qvin