Aftonbladet – 18 februari 1847, sida 2

ställning af förhållandet är fullkomligt enlig med de uppgifter, vi från flera håll bekommit, och dem vi hafve skäl att anse fullkomligt tillförlitliga. Imedlertid förmenar Minerva tillika, att Aftonbladets afsigt med uppmaningen tilk Allehanda varit; att förmå Allehanda att berätta, hvilken den der rådgitvaren varit, somgålt presidenten tillhanda, och hvars föreställningar varit så imponerande, att friherre IL. fann för sin framtida befordran rådligast att dem : hörsamma,. Vidare talas om att Allehanda, som nyss var så modigt, då det gällde en adjunktionsfråga i Götha hofrätt, denna. gång hade alldeles detsamma de obotfärdigasförhinder, som Aftonbladet, åc. Det vill, med anledning häraf, påtagligen synas, alt Minerva har någonting mera på hjertat att berätta i denna sak, än hvad hittills varit synligt. Men om så är, hvarföre kan då. icke Minerva sjelf komma fram dermed? ANDET — Östgötha Correspondenten med sista posten innehåller några korta, men, såsom oss synes, väl grundade reflexioner i anledning af det skick, hvari representationsfrågan kommit genom komitens bekanta beslut i afseende på bildandet af öfre kammaren. Efter att hafva omnämnt besluten om rättighet för konungar makten att tillsätta en tredjedel i nämnde kämmare, samit att denna skulle hafva lika rättighet med den nedre i frågor rörande beskattningsrätten, banken samt val af revisorer, heter det: Till följe af det första beslutet, skall Reg. således vilja tillmäta sig sdel af den diskuterande och snart sagt afgörande magten, rörande frågor — hyäri nationens represefitanter hitintills till. och med uteslutande ägt afgörande rätt. Men ännu mera: kommittten har äfvenledes afgjort, att, i det: fall kamrarne stannade mot hvarandra i olika beslut, skulle en nämnd gemensamt af kamrarne utses, för att per capita votera och sålunda afgöra. tvisteämnet. Med förvåning måste man fråga, hvad afsigt Reg. egentligen kan hafva härmed, ty man. kan omöjligt göra sig fri från den föreställning, att icke Reg. haft sitt inflytande i dessa så emot principen af en diskuterande nationel representantkammare stridande bestämmelser? Lika så väl, som man tillerkände Reg. äran af den allmänna valprincipens seger vis å vis nedre kammaren, lika väl måste man äfven nu tillräkna den dessa sednast uttalade och i kommitten genomdrifnajåsigter.. Kan det vara Regeringens afsigt att, i strid med landets önskan, vilja slå sig fram med dylika bestämmelser, som de förestående? Kan den väl föreställa sig, att den redan visat sig så liberal, att den, skyddad deraf och af sålunda förvärfvad popularitet, kan hoppas att obestridt genomföra reformen? Eller kan det vara dess afsigt att sätta allt på ett kort — våga det yttersta? Må den, i sådant fall, blott se sig före. Emedlertid har, till följe af dessa resultater inom kommitteen, den länge fortsatta och vidt utseende striden emellan Aftonbladet och Dagligt Allehanda blifvit behörigen afgjord; emedan det nemligen nu visat sig af hvad inre elementer: kommitteen egentligen varit sammansatt. Dagligt Allehanda underlåter ej heller att högt uttala sin. jedsnad — icke öfver egna svikna förhoppningar — utan öfver den schism, den spänning, hvari kommitt-ledamöterna råkat till hvar andra.