Aftonbladet – 18 februari 1847, sida 2

ligt sannolik, för att utan tvekan blifva trodd af John. Sålunda, ehuru de enklaste förfrågningar skulle varit tillräckliga att komma henne på spåren, uteblefvo de likväl, och hennes brottslige medhjelpare hade sålunda utestängt henne från den enda tillflykt, hon kunde hafva att hoppas, utestängt henne från hennes omisstänksamma fränders medlidande; och de portar, som skiljde henn2 från den lefvande verlden, slötos på detta sätt ännu hårdare till. Af ett slags medlidande, eller för att hafva ett exp2rimentalfält, ett föremål, med hvilket man kunde handla utan alla skrupler här, i denna anatomisal för lefvande lik, unnade man henne dock fortfarande en tillflykt på detta ställe, Men år efter år blef hennes skötsel mer och mer försummad, behandlingen hårdare, och besynnerligt nog, oaktadt ansigtsdragen voro nästan oigenkänneliga, oaktadt hennes gestalt undergick all den förvandling, sorå kroppen vanligen lider, då förståndet öfvergifvit den, fortfor dock denna underbara liflighet, som tillhörde hennes temperament, att trotsa alla härjningar. Inga tecken till förfaH äro ännu synliga. Liksom försmående sitt rof, träder döden obeveklig tillbaka. Äfven du, menskliga lagars gäckerska, äfven du bar undsluppit med lifvet! Domen: blod för blod är icke till för dig! Du lefver — du kan upphinna ålderdomens yttersta gräns. Lef då, för att borttorka kyssen från din panna, blodet från din drägt! — Lef! s Icke af det lumpna begäret att endast väcka fasa, icke för den nerfskakning eller för det råa intresse, som en brottmålshistoria ingifver, har denna skrift blifvit författad, efter de facta och materialier, som blifvit författaren meddelade. Då den store tyske skalden, i en bland de skönaste af sina lyriska dikter, beskrifver den plötsliga uppenbarelsen af döden midt i den sorglösa glädjens krets, tillägger han der, som undervisar verlden genom liknelser eller sång, rättigheten att frammana spöket. Det är godt, att i tid blifva uppväckt ur den beqväma hvardaglighet, som omger vårt vanliga Lif; att ubreda ett klart, stadigt och varaktigt ljus öf