Aftonbladet – 18 februari 1847, sida 1

derrättade allmänheten att, sedan denna roman blifvit afslutad, le Sigcle ej kunde offentliggöra hågot vidare arbete af hr Dumas. : Snart blefvo dock hrr Veron och de Girardin grymt svikna i sina förhoppningar; man såg liksom uppvexa ur jorden en massa tidningar, hvilka nu i sin ordning gjorde anspråk på rättigheten att underteckna sina följetonger med nåmnet Alexander Dumas. Den 46 September uppträdde den tidning, som skulle öppna tåget och, så att säga, lysa opp detsamma; det var namligen en tidning med namnet Solenn (1e Soleil), men som snart försvann i en total förmörkelse (skraft bland åkörarnd). Det var 16 Båtard de Maulton, hvartill Söt-n tillkännagaf sig hafva förvärfvat förlagsrätten. Dagen derpå var det ett annat, mycket kändt, i kryddbodarna mycket kändt blad, VEsprit puilic, hvilket, icke belåtet med den espritv dess litel angaf (skratt), äfven ville tillegna sig hr Dumas. LEsprit Public dref malisen ända derhän, att i sjelfva Corstilutiorel anmärla de romaner, hvilka hr Alex. Duthas hade utfäst för denna tidning, likvisst utan att-ännu uppgifva deras namn. Den 4 Oktober går man ännu längre: man lyfter slöjan och annönserar: Andrea del Sarto. Till dessa annonser kom en mängd andra; Ul: Commerce lofvade fyra, till namnet suppgifna volymer af br Dumas; la Patrie gjorde mycket lärm af sgqbinkriget (la guerre de femmes), som skulle komma att utgöra sju volymer, om nemligen detta antal vore. tillräckligt för ett dylikt ämne. Till öch med ia Mode väckte äfven å sin sida anspråk på hr Dumas arbeten. . Från alla håll regnade annonser och pruäfikande löften; oss hade man Törsäkrat Om 48 volymer... och just ett lika antal romaner var nä annonttfadt I de andra tidningarnes programimer. EI 03 På de första framställningar som gjördes hr Dumas häremot, inskränkte han sig fill hvafjehanda svepskäl. Han tillställde hr Veron en förklaring, hvari han ej brydde sig om att ingå i svaromål, utom hvad beträffade utgilfvandet af VAmazone; han upplyste att denna novell redan förut blifvit öfverlåten snarare af artighet än för honorariets skull (han hade endast erhållit 500 francs) åt dess utgifvare hr Hetzel, och att han, om sådant ansågs nödigt, skulle personligen och på egen bekostnad lågföra geranten af Sitcle. På alla de öfriga punkterne lemnades ej ett ord till svär. : Inom d. 4 Juli 4825 borde 4 volymer vara aflemnade; d. 30 Augusti hade vi ännu ej erWållit något; då lät hr Dumås erbjuda oss grefvinnan de Monsoreau, hvilken han skickade ark för ark, dag för dag. Romanen börde utgöra 9 volymer. Redan vid 4:de volymen tyckte Tikväl Br Dumas att han skrifvit nog och skyndade att äffärda alla personerna i stycket, för att. komma väl-ifrån det: Det ålåg honom alltså att ersätta en rest af 5 volymer för år 1845. Skulle han åtminstone fullgöra detta Miggande vid början af år 1846? Stämning var redan uttagen; man kunde hoppas att fruktan för den höga rättvisan vore nog att bringa hr Dumas till eftertankan; men det gifves män, som för sitt förhållande i lifvet ej hafva annat rättesnöre än sina. nycker, som lefva i en verld för sig och som skulle tro sig sjunka ned från den Höjd, dit högmodet upplyftat dem; derest de mHedläto sig til ett iroget fullgörande af sina förbindelser. Hr Dumas är en af dessa män. i d På den uppmaning som gjordes henom i Jahuari 1846, svarade hr Dumas, efter elt system, som hans spelande inbillningsförmåga för ögonblicket framkläckt. Fan påstod, det han aldrig vägrat fullgöra öfverenskommelsen och att hän redan länge sedan anmodat hr Veron att gifva honom del af titeln och ämnet för de 35 volymer han skulle afiemna, och att hr Veron då svarat, det han skulle tänka på saken, tilläggande, att hr Dumas alltid Vore färdig att skrifva öfver hvad ämne man uppgaf. (Löje.) — — —Hvar månad skickade hr Veron en rättsbetjent bort till.ön Monte Christo, för att uppmana författaren att tespektera sitt åtagande. Hr Dumas teg ihärdigt: På hans alltför ymniga produktivitet följde en fullkomlig stagnation. Det skapande snillet irrade nu omkring på landsvägarna. Bröllöpsfesternas historiograf, skyndade han att mellan sig och de tidningar, till hvilka han egde förbindelser; resa Pyreneernas spetsar. En -medtäflare med den ryktbare Gerard; gick han derpå att utmana lejonen i Atlas klyftor. (Skratt.) Lycklig han, om han på dessa afrikanska ströftåg kunnat komma åt den oåtkomliga emiren. (Allmänt skratt.) — —— Hr Lacan slutade sitt anförande med det yrkande, att -br Dumas måtte åläggas att lemna till hans hufvudman, -hr Veron, de 5 volymer som saknades för år 14845 och 9 för 1846, samt erlägga 6000 Se RN kål Mn TTT RÅ ANG RES SN tre RT ERE NR RAL oe SEE TE NN On I nn