Aftonbladet – 18 februari 1847, sida 1

skeppet; — hör ropet från masttoppen — se, andet höjer sig i fjerran! Ett länd utan hopp! Jaktadt den stränghet, the Home Office hade visat, var dock det brott, för hvilket han var lömd, icke af de allragröfsta, hvarföre Gaoriel Varney — ty uppfostran och förstånd söra sig alltid gällande — i början befriades från sim kamrat; han kunde nu blifva skolmästare, kunde arbeta med hufvudet, i stället för att handtera penseln. Men i alla tider hafva brottslingar af stånd, uppfostran och bildning varit mer oförbätterliga, än andra så kallade gröfre missdådare. Ni kan upplysa mullklimpen, men irrblossct måste alltid hemta sin näring ur träsket, Stolthetlen och fåfängan äro i verksamhet; då brottet icke mera finner tillfälle för sina dåd. Stidse vinningslysten, städse rofgirig, sjunker Gabriel Verney steg för steg i dyn; och kolonien har i honom sin mest för-, derfvade skurk, den största bofven bland dem alla. Den mest förkastlige af de förkastade, förvisas han till det strängasle tvångsarbetet — att i sällskap med de gröfsta förbrytarne spränga sten på landsvägarna. Se denna förtorkade, nedböjda och i förtid gamla varelses skarpa ansigte titta fram bland de andra, — se honom vrida sig under den hånande uppsyningsmannens slag — se, huru de äro parvis sammankedjade dag och natt. Ah! hans kamrat har återfunnit henomy artisten och liktjufven iro åter hopkopplade! Tänken eder detta vid nöjen vanda sinne — denna förvekligade smak — med en inbillningskraft, verksam att beständigt skapa nya fasor, och en nalur, som bäfvar tillbaka för arbete och möda! Men hans förstånd, som ännu icke helt och hållet: öfvergifvit honom, ehuru det med hvar timma. allt mer sänker : sig under djuret, uttänker ännu : planer . till, befrielse och flykt. Låt komplotten mogna och hjertat klappa; bryt hans bojor — låt honom bli fri — sänd ho