Aftonbladet – 18 februari 1847, sida 1

ESSEN ERA ENE ST MIRAGE TEERR Hr Lacan, ombud för hr Veron, egare af tidningen Le Constitutionel, öppnade såsom kärande rättegången med följande yttrande: Mine herrar! Aldrig fordom hafva författare, serdeles män af snille, blifvit så bortskämda af den allmänna gunsten eller -rikedomens lockelser, som i våra dagar. Men hittills har imedlertid, bland de privilegier de gifvit sig, eller hvilka man givit dem, det likväl funnits ett, hvarpå de icke vågat göra anspråk , nemligen att i afseende på ingångna förbindelser skapa sig en lag för sig sjelfva, att i afseende på afslutade öfverenskommelser införa romanens frihet och att lämpa de mest formliga förbindelser endast efter sina nycker. Det var förbehållet en af våra snillrikaste skriftställare, en man, som räknar lika många beundrare, som han räknar läsare att försöka eröfra detta okända privilegium och lägga denna nyhet till de många rgron söm grundlagt detta namns-ryktbarhet: Herr Dumas: beteende uti denna affär är också. serdeles ovanligt. ; Hr Dumas förbinder sig att icke låta sitt snilles produkter utsträcka sig öfver vissa gränsor och uteslutande till förmån för de begge tidningarne le Constitutiorel och la Prcsse. Straxt derpå ignorerar hr D. denna förbindelse; han låter sin outtömliga produktivitet flyta öfver alla bräddar och i alla riktningar. Vi beklaga: oss; vi åberopa helgden af åtagna förbindelser. Men straxt är det en motsatt ytterlighet vi måste besvära oss öfver. Då det blir fråga om att producera efter det mått och desterminer,;som uti öfyerenskommelsen blifvit bestämda, vill hr Dumas icke producera alls, hans rebelliska penna gifver ingen ting ifrån sig, och yi äro bragte derhän att klaga öfver hans tystnad, såsom vi nyss klagat öfver omåttligheten, öfverflödet af hans produkter: Sådan är den högst. egna ställning hvari: vi uti denna rättegång befinna oss. Vi förebrå hr Dumas att icke vilja göra nog, sedan han gjort för mycket, att stanna efter kontraktet, sedan han förut skridit öfver detsamma. Vi fordra, med ett ord, att hans ingångna kontrakter skola utgöra en regel för honom, så väl som för OSS, och att icke herr Dumas efter godtycke måtte kunna lämpa dessa, i hvad de äro klara: och tydliga, efter sin fantasis rörlighet. Förhållandet är följande: -Hrr Veron och de Girardin föllo på den tankan att fästa hr Dumas vid deras följetonger. Hr Dumas å sin sida lofvade glansen, förbländningen af sin talang och sitt namn; i utbyte gåfvo hrr Veron och de Girardin till hr Dumas Visserligen ett ståtligt arfvode, klingande valuta. Då kontraktet uppgjordes återstod ännu för lir Dumas att. äfsluta några påbörjade arbeten; undantag gjordes: endast för dessa... Monopolet till hr Dumas blifyande: skrifter var således förvärfyådt för de begge tidningarna, med. de undantag, som bestämdt vörd inryckta i kontraktet. Som man likväl icke hade fullt förtroende till hr Dumas pröduktionsförmåga, och då det gvantilativa måhända icke kunde erhållas annorlunda än på qvalitetens bekostad, och det med en alltför: produktiv romanförfattare kunde förhålla sig liksom med ei gäldenär, hvars namn alltför lätt kommer i cirkulation, trodde man sig försigtigsvis böra utstaka. vissa 7gränsor för hr. Dumas: snilles flygt: Man begärde sendast 48 volymer om året, nemligen 9 för le Constitutionel och 9 för la Presse, Eller under loppet af 5 år 90 volymer. Hr Dumas bestämde priset på det medarbete, hvartill han uteslutande utfäster sig Tör de begge tidningarne, såsom en many den der viste att uppskatta värdet af sin penna. Det utgjorde :63,000 francs pr år eller 345,000 francs för fem år, hyilkenssumma hrr Veron och Girardin borde betala åt hr Dumas (till hälften hvardera). Derefter upplästes kontraktet, hvilket vi här kunhe förbigå och endast i korthet nämna, att hr Dumas: deri förbinder sig att till de begge tidningsredaktionerha, under 5 års tid, ifrån d. 4 April 4845, lemna :48 volymöer årligen, efter ett pris af 3500 francs: för volymen. Uti kontraktet uppräknas de arbeten, hvarom Dumas med andra tidningar ingått kontrakt och hvilka skulle fullbordas, neml. Monte Christo, Vingt ans aprås, Vicomte de Bragellone, le Chevalier de Maison Rouge, la Fille du Regent, la Guerre des femmes, siccle de Louis XIV och Histoire de la peinture. Dessutom förbehåller sig hr Dumas att i bokhandeln utgifva sina romaner, så snart de varit införda i tidningarnes följetonger. Så snart kontraktet blifvit undertecknadt, fortfor hr Lacan derefter, egde le Constitutionel och la Presse att offentligen annonsera dessa öfverenskommelser och för allmänheten framlägga det uteslutande privilegium, som derigenom tillerkändes dem. Då det led till Oktober månad, tillkännagaf (4 Sigele, att den skulle meddela sina abonnenter slutet på de tre musketörerne; la Presse deremot unnr nm an see nns sa