Aftonbladet – 18 februari 1847, sida 1

så vanliga efterlåtenhet emot sig sjelf, som pantsätter morgondagens frid för den närvarande dagens nöjen och njutningar. Intet himmelskt ljus kan lysa der klokheten saknas, Menniskan, en verld för sig, fordrar, för utvecklingen af sina egenskaper, tålamod; och, för jemmvigten i sina handlingar, ordning. Till och med i de fall, då Walter Ardworth ansett sig hafva varit ett mål för förföljelse; såsom t. ex. i följd af hans öppet yttrade politiska tänkesätt, hade han blott; utvecklat till teori den oroliga, föga beräknande otålighet, hvilken öfverhopade hans mannaålder med vidrigheter och, öaktadt hans medfödda glädtighet, öfversköggade hans ålderdom med :såmvetsförebråelser. Det: barnets död; hvilket blifvit förtrodt åt-hans vård, förbittrade länge, ja, kanske till det sista, hans stolthet öfver En sony hvilken, utan fadrens förtjenst, af Försynen blifvit sparad till ett ljusare öde: men utan de fel som bannlyst honom ifrån hans fädernesland, tan de lefnadsvanor, som försvagat hans pligtkänsla, hade dettå -anförtrodda barn måhända icke blifvit så öfvergifveti lifvet och döden! Det återstår oss blott att kasta en blick på det straff, som drabbade Varneys sinliga bofaktighet, och hans ohyggliga styfmoders moraliska förderf. Dessa två personer bade gjort ett: ordentligt handtverk af de brott, som af-menskliga lägen beläggas med döden. De bade sagt isina hjertan, att de skulle våga brottet, men: undvika straffet. ; : Genom en underbar slughet, list och förslagenhet, hvilka gjort brottet till en vetenskap, hade de vunnit sitt mål. -Försynen tycktes, försmående de vanliga medlen för ett vanligt straff, bevilja dem hvad de sökt att undgå — repet och galgen. Varney, hvars gröfsta och svartaste brott förblefvo oupptäckta, och som straffades endast