Aftonbladet – 16 februari 1847, sida 3

ning och afrundning. — Blåspartiernas exekution genom hrr Friebel, Köbel, Heidenreich: och Hellman utvisade nit och intresse för saken, och man stadnar i förbindelse bos dessa Jartister, som sina trägna tjensteåligganden oakItadt egnat sin medverkan åt detta intressanta företag. Utom qvintetten gaf hr van Boom denna Jafton äfven sin bekanta fantasi öfver Anna Bolena-motiver, för piano solo. Hr v. B. hade här beogifvit sig utien bland konstens lägre sferer, der den eleganta salongstonen endast sparsamt tillåter en djupsinnigare tankeutveckling; dock kan den sanna konstnärsförmågan äfven här förädla mycket, och i denna pjes framskymta genom de briljanta passagerna en skickligt utörd sammanlänkning af motiverna samt en intressant harmonisering, som visa, att hr van Boom icke ens i sina smärre arbeten afviker från den redbarhet, som karakteriserar hans konstnärskap i allmänhet. Då hr v. B. sålunda onekligen uppfyllt alla rättvisa fordringar, hvad hans andel af repertoiren vidkommer, så anse vi honom ej böra göras ansvarig för hans medintressenters åtgöranden för aftonen. Vi öfvergå nu till dessa. Herr Sack hade förkunnat ett Larghetto för violoncell af Moz-rt, till stor förvåning för kännare af Mozartisk musik, emedan de trodde sig säkert veta att någon sådan komposition af den store mästaren ej existerade. Ännu mera förundrades man då man fick höra, visserligen ett Larghetto af Mozart, men ej för violoncell, . utan för klarinett, 2 violiner, alt och violoncell: det var nemhigen en mellansats ur Mozarts berömda Qvintett (a dur) för nämnde instrumenter. Violoncellen måste således blåsa a-klarinett; derpå aflade han ett kort besök hos 4:sta violinen, hvarefter han återvände till klarinetten, men blott för att snart derpå nedstiga till andra partier — med ett ord, han anställde ett riktigt korståg genom partiturets stämmor, och de talrika vakanserna i harmoni och figuration sökte en omtänksam h:elpare vid pianot att dölja efter bästa förmåga. Imedlertid funnos åtskilliga åhörare, som påstodo tt arrangerad musik i allmänhet vore opassande vid offentiiga produktioner af den art som dessa, i synnerhet då arrangementet skett i en så förvänd form, med så olämpliga tillägg som nu, samt aldramest då pjesen utgifves för originalkomposition — och dessa reflexioner uttalade sig efter numrets slut uti ett tydligt yttradt missnöje. Naturligtvis voro många bland denärvarande obekanta med ocfvannämde förhållande, och hade följaktligen svårt att inse hvarigenom den eljest så aktade könstnären försyndat sig, hvaröre de ock (troligen i förening med några hans enskilda vänner) medelst yttringar af bifall sökte reparera hvad som skett. — För öfrigt var Mozarts snille så rikt; att hans skapelser äfven i försämradt skick dock ännu alltid bibehålla-spåren af sin fordna skönhet, och det är en pligt att erkänna, det dessa på det samvetsgrannäste vårdades genom den finess, det ädla uttryck, som vi ännu aldrig saknat i hr Sacks spel. På ett lika utmärkt sätt återgaf hr S. de Auberska melodierna — synnerhet den bekanta slummervisan — med variationer: dessa utgöra i öfrigt ett utan rinsaste talang sammanlappadt opus. Om hr Gulomys båda charivaripjeser låter ngenting vidare säga sig, än alt han riktigt lät varenda not springa ölver klingan. För öfrigt. applåderades de, och med rätta, emedan hvarje äkta pecorale alltid har sin negativa märkvärdighet, som ej bör förbises. 1 sårgväg utfördes af en manskör under hr Dannströms direktion ett dubbelnummer, hvaraf len vackra och väl hållna sången Naturen och Hjertat, af O. Lindblad förut varit hörd med bifall; den andra: Krigssång, af Dannström, utmärkte sig äfven fördelaktigt genom frisk och liflig rytbm, simt god disposition af stämmorna. Då man undantar hr van Booms nummer ch sången, lärer det svårligen kunna nekas, tt arrängementet af denna soire röjde cn alltör känbar brist på artistisk takt och smak. Vi reta väl att vi uppställt ett helt annat prognotikon angående dessa tillställningar, men de verkligen lofvande aspekterna hafva cj dårat ANSE ns