Aftonbladet – 16 februari 1847, sida 1

FER EEE ESR NG skaffa hvad som saknades, nemligen föda åt 8 millioner menniskor, äfven om födoämnena voro af den sämsta beskaffenhet? Om styrelsen härtill anslagit t. ex. 40 millioner : huru långt skulle man kommit dermed, så framt man erinrar sig att hvarje beslut, som styrelsen fattar för dylika ändamål, sjelf mångdubblar svårigheterna till det otroliga? Antaget att 40 millioner hade blifvit anslagna till spannmålsinköp, så skulle spannmålspriserna hafva fördubblats på de få ställen, der spannmål just nu finnes att köpa; och man skulle behöft 20 millioner Ull anskaffande af samma förråd; men när 20 millioner erbjödos, skulle man sannolikt fordrat 40; hvarjemte den sålunda med konst tillskyndade dyrheten skulle bringat nöd öfver de förut icke nödställda. Det är allmänt bekant, att ingen kan vara sämre jordbrukare, köpman eller fabrikant, än staten sjelf: och likväl är det just åt detta håll, som en och annan föreslagit att leda statens verksamhet. Men både med hänseende till den förra ministeren och den nuvarande — påstod talaren — att ingenting skulle kunnat rättfärdiga dem om de uppträdt såsom köpare på spannmålsmarknaderna, vare sig hvar som helst; då staten, såväl vid låga priser, som i dyr tid, måste göra sina uppköp med yttersta varsamhet och måtta, för att icke på någon marknad väcka uppseende eller störa handelns naturliga gång. När man i följd häraf beslöt, vid parlamentets sammanträde förlidet år, att bispringa Irland på annat sätt, eller genom anslag till allmänna arbeten, var detta sätt att betrakta som ett slags bro, hvarpå min hoppades komma öfver årets missvext, till nästa års skörd; men ingen kunde då ännu föreställa sig att missvexten skulle blifva så utomordentlig, som den blef. De allmänna arbeten, som vid beslutets fattande åsyftades, voro sådåna, som icke blott kunde för tillfället förskaffa det nödställda folket arbetsförtjenst, utan framdeles blifva af varaktig nytta. Men den allmänna förskräckelsen, när missvextens vidd blef känd, och tilloppet af arbetssökande, förstörde alldeles den åsyftade nyttan. I sistl. September begynte förskräckelsen först röja sig, i Oktober vexte den ytterligare, och de beviljade anslagen användes på de mest onyttiga och tanklösa företag. En hel Här af tjenstemän anställdes till deras ledning. Man använde 385 ingeniörer, 2832 dagsverksskrifvare, 6894 uppsyningsmän, 432 räkenskapsförare och 495 aflöningsmän; tillsammans emellan 8 och 9000 personer. Öfverstyrelsen för arbetena (The Board of Works)) bestod utan fråga al män, som gjort sig kända för insigter, drift och skicklighet, och de hafva under bela sin befattning ådagalagt de mest otvifvelaktiga prof på dessa egenskaper; men till underhafvande nödgades de i brådskån taga sådana som kunde fås för ögonblicket; och sålunda uppkommo missbruk, som gjorde en stor del af den beviljade hjelpen dels onyttig, dels förderflig. Styrelsen inskränkte sig dock icke till detta försök att lindra nöden. Bland de i alla orter inrättade hjelpkommitlterna, erhöllo 950 bistånd af allmänna medel; de inköpte spannmål och andra hfsmedel, varsamt och utan uppseende, så att priserna ej stegrades derigenomy och höllo förråd deraf till de behöfvandes hjelp. Kronans qvarnar biträdde kostnadsfritt med malning, och 40 af kronans fartyg och ångskepp, till ett lästetal af 36,603 tons, med transporter. Offentliga soppkokningsanstalter anlades öfverallt och garnisonernas kokinrättningar upplätos till hjelp-kommitteernas begagnande. KÖ Dessa äro de medel man hittills försökt. Att fortsätta de allmänna arbetena i samma skala som skelt, eller föröka dem vidare, om ingen annan arbetsförtjenst funnes alt tillgå, skulle vara omöjlig!, oklokt och-medföra de skadligaste följder, emedan det skulle afleda arbetsfolket från de göromål, vid hvilka det förut hufvudsakligen är vandt, nemligen odlinz —-evÖr————— -—zzroerirrrereR RR 3