Aftonbladet – 16 februari 1847, sida 1

Varney : stannade -utanföre, vandrande fram och tillbaka i förstugan; men han besökte stundom .sjukrummet på ett eller annat ögonblick; för att sedan återtaga sin vaktlika: plats och gång. Betjeningen smög sig i dystra hviskande grupper genom galleriet, salen och rummen; hela det ståtliga husets hvardagsordniug var störd. Deltagandet för Helena, det djupa medlidandet för Percival, spridde sig bland husets ringaste tjenare; sjelfva kökspojkarne smögo sig till ingången af korridoren, eller samlade sig på trappafsatserna. Hästar stodo sadlade, stalldrängar väntade på afsändning med nya bud efter nya läkemedel. — Midt under denna förvirring återkom Beck, som förut på dagen hade blifvit skickad efter en annan läkare; olyckligtvis utan att träffa honom hemma. Har vandrade nu genom korridoren och nalkades sängkammaren, utan att varseblifvas en gång a Varney. Kort efter middagen hejdade Varney en a kammarjungfrurna, som ärnade sig in i sjuk rummet. Bed den stackars fru Dalibard kom ma ut på en minut! — sade han. — Upp trädet derinne blir för mycket påkostande fö: henne; och jag har kommit att tänka på et nytt läkemedel. Gå, min bästa, och rulla hennes hvilstol tillbaka i hennes eget rum, så får jagstala med henne der. — Flickan gaf en samtyckande nick och gick in. Först i detsamms Varney nu vände sig om, blef han varse Beck i sträf ton sade han: M pHvad gör ni här? Håller d:r nere, till man ropar er! Beck strök luggen bakom örat och drög si; tillbaka; men icke åt stora trappan, utan å den, som begagnades. af husfolket, och son hans forskningar i husets topografi lärt honon känna. För att komme in dit, måste han g förbi Lucretias rum, Dörren stod på glänt Varney vände sig åt andra sidan; Beck dro