Aftonbladet – 13 februari 1847, sida 3

oss, att de fasta egendomar och fonder, gifna åt barmhertighetssinrättningar i i Lombardiet och i Venedig, komma alt seqvestreras förstatens räkning. Stats-obligationer med ränta skulle gifvas Italienarne, i utbyte mot deras förfåders frikostiga donationer.: Våra läsare må icke vänta, att vi här skola ingå i något bedömande af ett dylikt förfaringssätt. Vi vilja endast påpeka den kritiska aspekten af tidepunkten, i hvilken det sättes i fråga, i fall det verkligen kommer dertill. Vår afsigt har varit att visa, att man något otillbörligen invecklar och snärjer oss i relationer af fred och vänskap, i fall det är kontinental-makternas afsigt, att fortsätta deras närvarande aggressiva politik. Handeln har blifvit störd, krediten skakad och allmän oro väckt, sedan Frankrike, genom att hota Spaniens oberoende, gifvit de nordiska makterna en ursäkt för deras förfarande att tillintetgöra sista återstoden af Polens sjelfständighet. Tvenne frågor af vigt framställa sig då man betraktar de närvarande omständigheterna. Den första rörer beskaffenheten af den säkerhet, England bör fordra för det t guld, det lånar Frankrike att betala skulder med i Algier, måhända i Spanien. Den andra frågan är, huruvida vi ej, genom ändamålsenliga åtgärder, kunde från våra cgna kolonier och Från Irland erhålla många af de produkter, för hvilka vi skicka guld till S:t Petersburg , i anseende till det afbräck, afsättningen af våra manufakturer lidit i Tyskland, genom de uppkommand2 fär. hågorna för ett krig. — rasen