Aftonbladet – 13 februari 1847, sida 3

tankan, att de, som hos oss söka fredens och I vänskapens fördelar, böra erkänna att de ärc I förpligtade att upprätthålla en sådan sakernas Iställning, som en dag sätter dem i stånd att Tåterbetala hvad de låna. Att se saken ur merI kantil synpunkt, så skulle vårt guld betalas I dyrare i Frankrike, om vi vore i öppet krig med denna makt, än det sannolikt kostat vira grannar nu, under auspicierna af ett tvifvelaktigt förbund. De makter, som begått våldet emot Krakau, hvilket blifvit: högt tadladt i parlamenterna både i England och Frankrike, befinna sig i afseend2 på sina finanser icke i bättre ställning län Frankrike. De hafva hvardera mindre af Ide ädla metallerna, och deras kredit är vida mera inskränkt än den, Frankrike kan kommendera. Och likväl hafva de vågat omfatta den obekymrade, politik, som tror sig ingenting hafva att hoppas af fred, ingenting att frukta af krig! Preussen, hvars finanser under förre konungens tid upphunno ett i sanning beundransvärdt flor, har sett sig nödsakadt försöka ett sätt att skaffa sig penningar, som i grund skakat allmänna förtroendet. För att undvika direkte göra ett lån, har det afdomnade institutet: kongliga banken i Berlin, åter bhfvit väckt till lif, och bemyndigad att utgifva sedlar. De tyska tidningarna förkunna oss nu, att frågan om nedsättandet af räntan i denna bank förliden vecka var under allvarlig öfverläggning, just under det räntan stiger både i Paris och London. Häraf kan man sluta till köpmännens i Preussen betänklighet vid, att emottaga de nya sedlarne. Utan att göra anspråk på någon serskild profetisk förmåga, Våga Vi påstå, att om konungen 1 Preussen ville öfvergifva sina förbindelser med de östra makterna, och intaga den plats, till hvilken han, såsom herrskare öfver en högt bildad nation, är kallad bland ledarne af civilisationen i Europa, så skulle hans sedlar finna sin väg i rörelsen utan bråk och nedsatt ränta. Så, som sakerna nu stå, ligger det i Frankrikes eller Englands makt, hvilketdera som vill det, att göra alla bemödanden i Preussen att upprätthålla krediten fruktlösa. Vi omtalade för någon tid sedan hofvets i S:t Petersburg finans-operationer. Bankens i Warschau uppsägning af inteckningarne i polska possessionaternas egendomar var ett experiment, icke olikt kejsarens försök att fara öfver isen på en halffrusen flod. Der ingenting fast finnes att trampa pi, der måste Czaren finna sig vid att falla, liksom en annan menniska. De polske godsägarne måste nu taga bankens sedlar, för att bli i stånd att betala sina in!eckningar. Värdet af dessa bankosedlar skulle ställas på ett svårt prof, om ett sändebud från drottning Victoria, på en fregatt utanför Cronstadt fordrade räkenskap för hvad som skett med Krakau. Hvad Österrike angår, så finner man själsförmögenheternas aitagande hos dess ledande statsmän på ett märkvärdigt sätt uppenbaradt genom den svåra ställning, hvari denna stat blifvit inledd. Knappt i stånd att upprätthålla den centraliserade makten hemma hos sig, har regeringen blifvit förledd till en aggressif handling, som nära nog skulle kunna upplösa hela riket. Ungern, Böhmen och Lombardiet hafva vuxit upp till oberoende stater, som i lång tid knappast gjort mera för Österrike, än att de låtit sig nöja med det tyska elements öfvervigt, som representeras af Wien. Det minsta symptom af missnöje i en provins tvingar till militärsltyrkans ökande i alla. Sorgespelet i Galizien framkallade fruktan för uppror i andra delar af denna känsliga politiska statskropp. De utgifter, hvartill detta tvingade, gjorde, i förening med statens sjunkna kredit; ett nytt Jån oundvikligt. Men baron Rotschild, säges det, är svår att underhandla med. Han begär god säkerhet. Detta är ej att undra på, och ryktet säger, alt, regeringen ämnar gå in på hans fordringar. Men ytterligare antager nämnde rykte en så betänklig karakter, att baron Rotschild sjelf skulle blifva förskräckt, i fall det besannades. Vi måste berätta hvad vi hört sägas, och det af tvenne skäl. Det är vår pligt alt varna alla dem, saken kan angå, och vi äro icke ansvarige för blotta rykten. Man har sagt