Aftonbladet – 11 februari 1847, sida 2

ande misstankan, den förnedrande nöden och isla brott för usla syften: Blott ett enda stor: nissdåd, och hon återtog sin ungdoms majestät! Under dessa hennes tankar på framtiden, sändes icke ens hennes öga från de solbetysta ornen till bänkarna der nedanföre, hvilka dock yektes mer inbjudande att åskåda. På samma tälle, der, i början af denna berättelse, sir Miles St. Johbn satt, delande sin uppmärksamwet emellan sina hundar och sin gäst, satt nu Helena Mainwaring, emot den balustrad niot vilken Charles Vernon då hade lutat sig, stödde ig nu äfven Percival St. Jobn; och på samma ställe, der Gabriel Varney på denna händelserika afton ritade en karrikalur af sin far, var nu samme: Varney sysselsatt att på sin duk öfverflytta en. trognare bild af arftagarens tillämnade brud. Ack! Helena Mainwaripg hade undergått en sorglig förändring sedan den afton, då bon först tjuste sin unge älskares h;ertaål Och doek, huru omätligt djupare var ej den kärlek, han nukände för henne! Huru blef han icke allt mer och mer, då den blott sinliga skönheten: började vissna, förälskad, berusad af tunkens och själens gudomligare skönhet. Helenas ansigte visade jemförelsevis få spår a! de härjningar, hyilka det dödande gift, som så lönligt bibringades henne, verkat på hennes fysik. Väl voro ögonen insjunkna och deras blick hade en viss mattighet och tyngd, men kindens kontur var så naturligt afrundad och anletsdragen så i högsta grad fina, att musklernas förslappning var mindre synbar, och den klara, skära färgen af hennes hy samt tändernas perlglans gåfvo ännu en bedräglig friskhet åt hennes utseende. Men hennes kropp var förskräckligt medtagen och händerna, nu lätt korslagda öfver hvarandra, syntes nästan genomskinliga. Bland den rysliga mångfald af ämnery giftblandärne hade att välja på, hade de utvalt en mixtur; som verkade: på det sätt, att .denunderhöll en beständig feber, hvilken förorsakar föga Smärta, föga lidande, utan-blott mattlighet ochtörst; hvilken förtär liksom lungsot, nen: förbryllar läkaren; emedan den mede för få eller ingen af denna sjukdoms vanliga