Aftonbladet – 11 februari 1847, sida 2

ensamma ägde all. must och saft, fortlefva under en enda generation och sedan helt plötsligt försvinna inom målarens parentes med den! formella laconismen: död utan alkomlingar).. Om någon nyfiken ättling i kommande tider komme att kasta. en. blick på slägtregistret, skulle han se ätter fortlefva i Eucretia Claverings afkomlingar. Oaktadt alla. hennes förskräekliga laster, hade dock, såsom vi ofita:sett, ägolystnad icke varit något hufvuddrag hos denna fruktansvärda qvinna, och vid sin plan att genom det svartaste brott bana sin son väg till förfädrens egendom, bade hon hittills föga afsett några fördelar. för sig sjelf; men nu, vid åsynen af detta ansenliga, vidsträckta gods, vaknade hos henne denna begärelse; oberoende a! alla andra motiver. Om hon kunnat viana det för sin egen räkning, 1 stället för sin sons, skulle hon funnit ett ännu större behag i sin grymma plan. Hon: betraktide omgifningen såsom en afsalt monark betraktar sitt af en usurpator inkräktade rike; bon ansåg allt med rätta tillkomma herme sjelf. Det nöje, hon fordom fann i tanken på ägandet af denna besittning, återvände. Ogerna ville hon afstå sina anspråk åt sitt barn. Här; i denna omgifning, smakade hon ock ännu en gång, hvad som så länge varit henne förnekadt, behaget af det anseende och den. vördnad, som den välbörne merendels åtnjuter. Här var-hon ej mer. den misstänkte äfventyrerskan, utan vänner, af alla förskjuten, en nödlidande, som måste kämpa mot ett oblidt öde, lagens smygande fiende. Hon upphöjdes med ens, utan lansträngning, till sitt ursprungliga stånd -— bemöttes, som den: ärade dottern af en. fräjdad lätt. De enklaste välkomstord; som mötte henne Ifrån någonigammal, men ännu hågkommen laudt: , Iman; den svördnadsfulla helsningen, den åter: hållna sandedrägten vid den: ödmjuka bugningen a1— till och med sådana obetydligheter voro dyrbara för henne dch: stärkte: henne i besiutet at! framgent förblifva: i åtrnjutöände deraf. Vid sin i lugna, känslolösa blick invi framtiden, såg hon tsig hemmastadd i dessa salar, såg sig herrska li sin sons namn, för alltid säker för den spe