Aftonbladet – 11 februari 1847, sida 2

TYSKLANDS UPPTRÄDANDE MED EN GEMENSAM HANDELSFLOTTA OCH SJÖMAKT. Denna företeelse, med skäl egnad att, genom sin nyhet. och innan kort äfven genom sin vigt, bilda en epok i veridshandelns och sjöfartens historia, har länge utgjort ett af de minga framtids dealer, som tyskarne förespeglat sig alltsedan det prisade befrielsekrigetx; men hittills har det gått med förverkligandet. deraf på sammåäsätt som med så minga audra gyllne drömmar från samma tid, hvilka man hoppats se förvandlade till sanning genom Tyska Förbandets representanter i Frankfurt am Main. Sedan tyskarne, -efter lång väntan, tviflade att denna permanenta furstekongress vore utrustad med nödig håg, förmåga och enighet för kösningen af problemet, begynte de fästa sina blickar på Preussiska Tullföreningen, såsom mer omedelbart intresserad för saken; men fastän tullföreningsstaternas styrelser utan. tvifvel inse vigten deraf för dessa staters industr, så har dervid altid mött det väsendtliga hinder, att ingea ibland dem eger någon hamn: vid-Nordsjön, och endast Preussen sådania vid Östersjön, och att man icke lyckats förmå kuststaterna Mcecklenburg, Hannover, Oldenburg, Hamburg och Bremen att ingå i tullföreningen. En återsiående förhoppning röjde sig nyligen i den ovanliga ifver, hvarmed tyskarne omfattade iden att af Slesvig och Holstein bilda en särskild tysk stat, somkunde sedan inträda i tullföreningen och upplåta de saknade: hamnlägenheterna; men som detta mål snart visade sig oupphinnetigt utan. öppet våld emot Danmark, ——LLL————LL——A--LX