Aftonbladet – 10 februari 1847, sida 3

något offentligt ären le, i allmänhet cke finner någonting mera genant, än att likasom emottagå råd eller lyssna till anmärkningar ifrån en tidning, hvars uppträdande såsom mellankommande part merändels anses såsom en objuden och öfverflödig beställsamhet, och dess inpass såsom förnärmande för den rådplägande auktoritetens sjelfkänsla. Sannolikt skola dock kommitteens herrar ledamöter i detta serskilda fa!l sanrt finna, att Aftonbladet icke vid detta tillfälle ledes af något begär att mästra, utan endast af den innerliga öfvertygelsen om hvad som utgör den enda rätta vägen, på hvilken reformen till gemensam båtnad skall kunna framgå och de yttersta koncessioner, som pres-en kan tillåta sig att förorda, så vida den icke vill förlora sin talun såsom en bevakare af den allmänna rältvisan. Vi kunna visst icke inse något som hindrar regeringen att framlägga en proposition på egen hand, utan afseende på hurudant kommitteens förslag blifver, men det vore i alla full bäst, om detta sednare blefve sådant, att det kan förordas af pressen. Hvarenda medlem af kommilten, som önskar medverka till en representationsreform på fredlig och lugn väg, såsom Allehanda säger, delar säkert den öfvertygelsen, att kommitteen är församlad, icke blott för att framställa ledamöternas personliga och subjektiva åsigter, utan för att till en viss grad uppsamla och ordna det allmänna tänkesättets och nationens billiga fordringar, och ifrån denna synpunkt bör framför allt icke glömmas, att om några koncess:oner ifrån det rationella och principenliga, behöfvas och nu kunna göras, för att soulagera den ena eller andra klessen el!er makten öfver inbillade uppoffringar, så gäller å den andra sidan lika otvifvelaktigt det af professor Thomander, vid diskussionen öfver detta samma ämne vid sista riksdag framdragna exemplet a! de Sibyllinska böckerna. Det säkra torde vara, så vidt vi ej sakna allt förutseende, att om vederbörande icke nu visa en billig eftergift åt valprincipen och majoriteten i de punkter vi här ofvan framställt, och af sådan anledning tvingar pressen att söka sönderrifva hela förslaget, så kommer icke någon andel i utnämningsrätten åt reger ngen wvi-: dare i fråga en annan gång. 24. KORRESPONDENS-ARTIKEL. Köpenhamn, början af Februari. Sakerna krypa här som vanligt, understundom, såsom det tyckes, nästan baklänges. Jag! känner visserligen några, som påstå att det i alla fall går framåt; man hade i fjor i botaniska trädgården en exotisk planta, omhvilken let också försäkrades att man under ett par veckors eller dagars tid kunde se hur den växte. Den sista posten från Holstein har medfört ett i många afseenden högst märkligt dokument, som förmodligen äfven blir bekantgjordt genom den svenska pressen, en adress till kong Christian den 8:de från Ridderskap och Prelater i Holstein. Det går ut på att fordra en konstitution för det älskade fäderneslandet Schleswig-Holstein,. Man kan icke neka att det är författadt med en viss talang, och det är ett nytt bevis ill de många förutgående på att det icke fattas le tecknade männen af det Augustenburgska partiet mod och energi; men å andra sidan må man tillstå, att det i hela tonen är tillräckligt skamlöst och till andemeningen icke obetydligt jesuitiskt. Det är utan tvifvel godt och väl med den derså ifrigt äskade konstitutionen, men man må lägga väl märke till, att der vid allt detta, och öppnare än någonsin, föru!sältes en scbleswig-holsteinsk) stat, såsom redan de acto sjelfständigt existerande och uppträdande för uttämpande af sina gemensamma hertigdömiga rättigheler. Ett Schleswig-Holstein,, oakdt sjelfva det kongl. öppna brefvet af förlidet ir, deri en icke tvetydig åtskilnad officiellt uppIrogs mellan de båda hertigdömena! Ett Schleswvig-Holstein, oaktadt allt hvad Listorien, folkätt och logik tala deremol! 1 En sanning är också, att de begynna bli allt ler och fler här i Danmark, hvilka frukta för ut Schleswig, så som sakerna bedrifvits och. ortfarande tillåtes att bli bedrifna, verkligen år förloradt såsom integrerande dansk del af ———7TR