Aftonbladet – 9 februari 1847, sida 2

föryttrade nära hälften af sin förmögenhet, som utgjordes hufvudsakligen af hälften utaf bennes arfslott, hvilken vid Dalibards död öfvergått till henne såsom cfterlefvande, dels ock af den lott i hennes aflidne mans bo franska lagen tiller: kände henne, och för beloppet häraf köpte hon en lifränta åt sina offer. Var denna besynnerliga frikostighet en handling af medlidande — ett verk af ånger? Nej, det var blott ett af de förfinade medlen för hennes hämd, ett af de slugaste och mest njutningsfulla. Att veta den man, som förskjutit henne, den rival, som utträngt henne, vara usla underhållstagare, beroende af hennes frikostighet, var en ljuf känsla för hennes högmodiga, föraktfulla hat. Begäret efter makt, alltid starkare hos henne än girigheten, mer än försonade henne med uppoffringen af hennes guld; ja, här bade hon den föraktade, den vanärade, ännu makt; hecnes hat hade ruinerat hennes offer, fläckat deras rykte, förbittrat, för evigt härjat deras framtid — och nu uppehöll hennes hånande barmhertighet d: olyckliga lif hon af förakt sparat. Ej utan största svårighet lyckades hon förmå Susanna att emottaga tillbudet, derigenom att hon inbillade. systern, att ställningen ännu kunde förbättras — att Mainwarings kraft ännu kunde återupprätta deras förmögenhet, och att, som insatsen för lifräntan när som helst kunde återtagas, vore hjelpen endast ämnad för en tid. Med en sådan uppfattning af saken afreste Susanna, öfverväldigad af tacksamhet, gråtande och förkrossad, till sin ungdoms utvrlde. Då auktionsförrättarens. ombud infunno sig i det öfvergifna huset, för att ordna och numrera möblerna för försäljningen, utträdde Lucretia med en triumfators steg öfver tröskeln. Ha,, mumlade hon, i det hon stadnade och stirrade på väggarna — yha, de voro lyckliga då jag först inträdde: inom dessa dörrar! — lyckliga i hvarandras ostörda kärlek! — ännu lyckligare då de: trodde att jag förlåtit oförrätten: och glömt: det förflutna! Huru aktadt var icke då deras hem! Huru erfor jag icke då för första gången hvad ett kärlekens hem kan vara? Och hvem var det, som för mig för