Aftonbladet – 9 februari 1847, sida 2

sista delning. De trenne delande makterne nafva i stället för en, om icke laglig, åtminstone legaliserad besittning, satt en, grundad på våld och följaktligen osäker... Polen återtager således alla sina rättigheter. Att Polen ännu efde, erkändes redan vid kongressen i Wien, och hvad som bev:sar det är, att lord Castlereagh, som visserligen icke var någon liberal eller gynnsamt stämd för Polen, yttrade följanle i en note, som han adresserade till konsressen 48135: Erfarenheten har visat, att det icke är genom utrotandet af de polska bruken och sederna, som man vinner det mål, man föresatt sig. Dessa försök, alltför länge forts tta, hafva icke tjenat till annat, än att uppväcka missnöje Och en känsla af sympathi för Polen., Äro ej dessa ord profetiska? Har väl Polen någonsin varit mera till, än det är i dag? Man må mörda adeln, skicka den till Siberien eller pina dem, som stanna qvar i landet; hela Europa känner, att Polen lefver. Allt sedan kristendomen kommit i verlden, bar hr Villemain så vackert yttrat, har intet folk, som mottagit dope!, försvunnit. Detta axiom, så sannt, är i synnerhet sannt om Polen. Må statsmännen fråga sig, om ett sjelfstänligt Polen varit för makterne mera besvärligt, in det styckade och mellan de trenne makterna delade Polen. Polens belägenhet förer mitt minne tillbaka till den gamla fabeln om jetten, som låg krossad under ett berg, och hvars ryckningar skakade hela Sicilien. På samma sätt är det krossade Polen en städse hotande volkan, hvars invertes rörelser alltid äro fruk nsvärda. (Lifligt bifall.) Varen öfvertygade, mine herrar! att då de 20 millioner Slaver, som utgöra Polen, blifvit införlifvade med Rysslund, då Polen upphört att söra motstånd, då kommer ordningen till Vesterlanden att darra. Kanske får man då se dessa män vända sig emot oss, och ställa oss till räkenskap för det vi icke velat göra någonting ör dem. Men ända till närvarande stund har Polen icke upphört alt göra motstånd, och dess kraftansträngningar, dess strider äro bålverk för vestra Europa; och garantien för 4845 års traktater den finna vi just i oron hos de polska befolkningarne. Den dag, då allt är slut för Polen, skolen j få skåda bedröfliga ting och dem man i denna stund är långtifrån att förutse (Rörelse.) (Forts. följer.)