Aftonbladet – 9 februari 1847, sida 1

intet al qvinnans intagande joller, intet af detta varma intresse för hushållsb:styr, för det husliga lifvets deltaljer, hvilka på en gång lätta sinnet och -uppveka hjertat. Djerfva och kraftfulla framträdde hennes meningar, sländigt vädjande till . förståndet eller anslående de hårdare passioner, i hvilka kärleken har ingen del. Vid sidan af den tankekraft, som uppenbarade sig 1 Lucretias konversation, syntes den stackars Susannas tal betydelselöst och intet sägande. Hennes milda bånd på Mainwaring blefvo allt slappare. Han upphörde att rådfråga henne i förekommande angelägenheter; han började harmas öfver, att deltagerskan i hans öden kunde så föga sympatisera med hans drömmar. Oitare och bittrare hvilade hans missnöjda blick, under hans väg hemåt; på det hus, som tillhörde den på landet bosatte parlamentsledamoten för staden; ifrigare läste han parlamentsdebatterna; allt tyngre suckade han vid tankan på en vältalighet, som var vägrad ordet, och en ärelystnad, som blef uppehållen på sin bins. Sedan Mainwaring kommit i denna sinnesstämning, tog Lucretias konversation en mera praktisk, mera verldslig riktning. Hennes bekantskap med spekulanterna i Paris satte henne i-tillfälle att i sina målningar bifoga ex-mpel uppå djerf och välberäknad spekulation, som skapat hastig rikedom; hon talade om förmögenhet, förvär:vad på en enda dag, om parvenyer, som hastigt stigit upp till millionärer — om rikedomen, såsom ärelystnadens nödvändiga häfstång, såsom den civiliserade verldens beherrskare. Aldrig vände sig Lucretia vid dessa frestelser till hjertat; hon föraktade de vanliga utvägarna att förleda; hon ville icke nedlåta sig så djupt som till. Mainwarings kärlek, om hon än kunnat kommendera eller tillocka sig den; hon : ville gerna låta Susanna behålla den man, som blifvit hennes egen passionerade ung