Aftonbladet – 8 februari 1847, sida 3

. vu CC. HH. Anehar svara. . CENTERS At ssaasn 4 — Insändt.) NÅGOT OM BEFORDRINGAR I ALLMÄNHET CH INOM SKARA STIFT ISYNNERHET. taf allmänna tidningarne har man sett, att Konungen tid efter annan afslagit ansökningar af prester om extra ansöknings: ätt till pastorater i andra stift, än der de varit födde. Detta har väckt en allmän belåtenhet, alldenstund det finnes en gammal lag, som säger, att prester ega rätt till befordran blott inom det stift, der de äro födde: och man har af dessa afslag dragit den slutföljd, att Konungen hädanefter vid utnämningar till regala pastorater förnämligast täcktes fästa sig vid sökande i det stift. der pastoratet är beläget, så vidt det öfverensstämde med rättvisan. Vi veta mycket väl, att Konungen, enligt lagen, eger att utnämna hvem han vill till regala pastorater, men vi kunna icke se, att Konungens höga rätt på minsta sätt inskränkes derigenom, att: han håller sig inom förslaget, då detta utgöres al män, som äro fullt kompetenta till den lediga befattningen och fullt jemngoda med extra sökande, kanske dem till och med öfverlägsna. Är det ej för en rättvis och idel Regering lika ljuft att göra befordringen i öfverensstämmelse med kagen, som i strid mot depsamma? w Konungens afstag på ansökningarne om extra ansökningsrätt har isynnerhet väckt belåterihet inom Skara stift: ty man har deraf Ckoppats, ati det nu ändteligen måtte vara slut met de oupphörliga inympningarne från andra stilt på detta, hvilka i långliga tider egt rum. Skara stift har nemligen nästan beständigt varit en allmänning. der prester från andra stift blifvit instäppta, så snart något bättre pastorat varit ledigt. Om ock åtskilliga varit förtjente män, så hafva dock utomsftifts-prester här vunnit befordran, om hvilka ma. icke kan säga. detsamma, t. ex. en Simeon Lundvall, som man beskyllade för de eftertänkligaste brott, ock som sluteligen blef afsat från emibetet; en C. I. Ihrmark, som äfven var nära att Blifva. afsatt. För närvarande innehafvas flera af de bästa repdla pastoraterna af män, födda utom stiftet; och så har det alltid varit. Under allt detta har det blott för ganska få prester af Skara stift lyckats att vinna befordran annorstädes, och med få undantag endast till andra och tredje klassens pastorater. Detta påstående är det vår skyldighet att söka styrka, att vi icke må anses komma med obevista Villvitelser. Till en början har det förnämsta pastoratet i stifLet, domprostbefattningen, i ett fjerdedels sekel innehafts af personer, födda utom stiftet, först afl lomprosten Westman: sedan af doktor Olbers. Pro-) sten Halen, Medelpadensis, satt vid Wenersborgs, pastorat i 50 år, ifrån 1784 till 4834, och efter hoem utnämndes åter en utlänning, prosten Carlson, Dstgöthe, till pastor derstädes. Han är en ung man, som efter naturens ordning ännu kan lefva 50 år, så att nära ett sekel torde förflyta, innan någon Skara stifts prester kan komma i åtanka till denna lats. Hofpredikanten Thyselius, Söderman. var 24 r pastor i Särestad; doktor Brantenberg -omkring 0 är i Lidköping. Prosten Törner, Westm. inneade Wånga pastorat i 14 år och efter honom kom rosten Stabeck, Gothoburg. som säkerligen längel prde motstå tidens åverkan. Prosten O. Reinholdon, Werml. var i 40 år pastor i Borås; P. Hult1 ran satt i många år vid Foglås pastorat, och mnuj ar stiftet der åter fått en present af en utbörding ! Lorns Gustaf Mittag. Sköfde pastorat var länge ! n god sinnecur för kanslirådet Malmström. som ! om dit såsom lösdrifvare och skiljdes deriffån som ! ykting. Och sluteligen, för att ej uppehålla oss! id alla de öfriga pastoraten af andra klassen, så-! om Hjerpås, Sunnersberg, Ctterstad m. fl., hvilka mehafis eller innehafvas af utlänningar, vilja nujt tt ögonblick dröja vid Mariestad, detta pastorat, t om ödet synes enkom hafva beslutat undanrycka Vy kara stifts presterskan, ! — — rmodrrrrr---me-r-r-r-årmrRRr—r—reer:r-ngpmmärsJs a 0 YE