Aftonbladet – 6 februari 1847, sida 2

eld, hon inlade i sin dramatiska sång; men beklagligen härmades hon häri af sina samtida och efterföljarinnor, hufvudsakligen genom öfverdrift; ända till skrik och ett beständigt tremulerande, som öfvergick till och med i darrningar och skakning:r med kroppen. — Det stora och ursprungliga hos Jenny Lind ligger nu just deri, att hon, midt under traditionerrkx af en förvänd smak, uppträder med en enkelhet i föredraget, som strafvar efter konsisanning, utan att en hårsmån öfverskrida skönhetens gräns. Hennes sedliga värdighet och det jnnerliga i hennes lynne framträda ovanbelgade i hennes sång och spel, och man ser och hör en konstens prestinna, i detta ords högsta mening. SENOR est — Red. har blifvit anmodad, att med anledning af en förestående fråga för dagen meddela en insänd anekdot, om någonting som skall kafva passerat i H. M. Konungens konselj i afseende på föreåragningen af ansökningarna till Gärdslösa pastorat på Öland, medan f. d. statsrådet H. var chef för ecclesiastikdepartementet, äfvensom några anförda omständigheter i afseende på samme statsråds kort derefter inträffade afskedstagande. Amrekdoteng innehåll gör imedlertid, att Red. icke kan lemna någon vidare offentlighet deråt än på detta sätt, enär allt som passerar i statsrådet, i synnerhet sås dana yttranden eller händelser, som tillfälligtvis: kunna förekomma och ej tagas till protokollet, måste anses såsom apokryfiskt, och blir emöjligt aft: bevisa om sådant skulle påkallas. ————