Aftonbladet – 4 februari 1847, sida 3

; Den 23 sistl. månad, då målet äter förevar, fort Isatte och vidhöll Wernström sin, såsom det redar af den första berättelsen. vill synas, falska och ill villiga angifvelse emot landskanslisten Björkman Isom skulle denne varit delaktig uti Wernström I förbrytelse, enär Björkman icke allenast skall vari medvetande af att Wernström falskeligen teckna llåntagarens och löftesmännens namn å det af Björk Iman, till låns anskaffande, emottagne reversal, utar läfven en gång, di Wernström klagat öfver sitt be hof af penningar, rådt denne att uttaga lån i bankodiskonten, medelst reversaler, som borde skrifvas uti andra personers namn ocb förses med vederhäftighetsbevis samt derefter öfverlemnas till säkre personer. Björkman hade jemväl åtagit sig att sjel! ombesörja uttagandet af lånet, som sedermera kunde infrias då penningar inflöto; Björkman hade likväl icke varit närvarande vid sjelfva förfalskningarnes begående, och förenämnde råd hade blifvit meddeladt emellan 4 ögon. Wernström förklarade sig äfven vilja leda denna angifvelse i bevis, ehuru han för tillfället icke kunde åberopa flera vittnen än uppbördsskrifvaren J. E. Ekberg och ynglingen C. A. F. Berns, hvilka, skulle varit närvarande, då liqvid uppgjordes om det af Björkman, för Wernströms räkning upptagne lån, vid hvilket tillfälle Björkman skall afdragit 205 rdr bko å lånfångna beloppet. Björkman bestred alla dessa uppgifter, under förklaring att han å de upplånade 800 rår, sedan förskottsrentan afgått med 20 rdr, endast afdragit 3 rdr såsom kommissionsarfyode, och till Wernström öfverlemnat resten 775 rdr; anförande Björkman vidare, att han alldrig samtalat med Wernström om ifrågavarande län; förr än efter det Weernström, icke personligen, men genom en vaktmästare Sandin, tillställt Björkman reyversalet, samt att han, jemväl å sin sida önskade såsom vittnen afhörde de a! Weernström uppgifne personer. De åberopade personerne voro tillstädes och berättade, på ed, Berns: att han icke om ifrågavarande angifvelse egde ringaste kännedom, eller derom kurde meddela annan upplysning, än att han, som i sistlidne December månad å källaren Kronan vid Hötorget för första gången såg Waernström, vid sagde tillfälle hörde Björkman uppgöra liqvid om ett diskontlån å 800 rdr, om hvars uttagande den förre ombesörjt. Vittnet såg Björkman öfverlemna till Wernström en sedel å 500 rdr, en å 400 rdr och åtskillige andre, å numera icke bestämbare valörer, dock viste vittnet att saken angick 780 rdr. Vittnet hade äfven bevittnat det qvitto å sistberörde belopp, som Weernström då, utan anmärkning eller vilkor, aflemnat; Ekberg: att han icke hade någon kännedom om den mot Björkman väckte angifvelse. Deremot hade vittnet den 46 sistl. December å källaren Kronan, hvarest Björkman sig då uppehöll för att föra protokoll uti ett borgenärssammanträde, som Ekberg, i egenskap af syssloman, utsatt, varit närvarande vid en liqvid, som, innan borgenärernas ankomst, uppgjordes om ett diskontlån emellan Björkman och en person, i hvilken han igenkände Wiernström. Sedan Björkman omnämnt att affären anginge ett lån å 809 rdr, hvarå likväl förskottsränta afginge med 20 rdr, upptog Björkman plånboken, under yttrande få se om penningarne räcka till, samt sade sedan: här fattas fem rdr, dem kan jag ju få i arfvode. Wernström jakade härtill, förklarande, att han toge en procent af sina kommittenter och således ändå hade 3 rdr i behållning. Björkman öfverlemnade härefter till Wernström en summa penningar, som vittnet icke genomräknade, men som bestod af en sedel å 500 rdr, en å 100, 2:ne å 353: 46, någre å 40: och någre å 2 rdr, hvarpå Weernström å beloppet 780 rdr, utfärdade qvitto, som vittnet jemväl styrkte med sin underskrift. Vittnet Berns, som förut innevarit utgick nu; hvarefter Wernström anhöll att å de af Björkman i arfvode mottagne 3 rdr erhålla qvitto, hvilket äfven utfärdades, och förklarades härpå utan vilkor eller invändning, att saken vore uppgjord. Vittnesberättelserne erkändes af både Björkman och Wernström, den sednare, under förmälan, att han icke ville bestrida att han haft ofvananförde yttrande, men att han icke nu ihågkomme sådant. Herr häradshöfdingen Ljungberg, som å bankodiskontens vägnar närvar, ansåg sig icke kunna framställa någon ansvarstalan emot handelsbetjenten Söderström, enär detta endast skulle kunna tillkomma landskanslisten Björkman, som inlöst det af Söderström åtecknade reversal, men Björkman förklarade sig hvarken vilja eller kunna ansvar i detta afseende yrka. Herr häradshöfding Ljungberg tillkännagaf härefter, att till hans kunskap kommit, det Weernström jemväl förfalskat 3:ne andra diskontreversaler, 2:ne inlemnade af uppbördskommissarien Molin och ett af hr kamreraren Dahlgren, detta sistnämnda utfärdadt i Weernströms eget namn, men försedt med falsk borgen, och anhöll häradshöfdingen att vid nästa rättegångstillfälle få, efter erforderliga uppRN a