Aftonbladet – 4 februari 1847, sida 2

till grund dels för de modifikationer som efter den tiden redan blifvit gjorda, dels ock för Ständernas arbeten i samma ämne vid påföljande riksdagar. Att regeringen nu en gång söker bringa detta arbete till slut, och så mycket som möjligt blifva färdig dermed innan nästa riksdag är således en ganska naturlig tanka och det får jemväl erkännas att erfarenheten visat behofvet af en sådan reform, i mer än ett hänseende både för förvaltningens raskare gång, än nu synes kunna ske på vissa ställen såsom i kammarkollegium, der ledamöterne med den nuvarande arbetsordningen äro öfverhopade af göromål, dels också för att kunna afskilja en mängd onödiga ärender från den kollegiala föredragningen och i vissa fall helt och hållet kunna undvara den. Af några föregående yttranden i Aftonbladet känner läsaren att vi, för vår del, oaktadt de omständigheter som sålunda visserligen tala för denna reform, tillkännagifvit oss hysa en viss respekt för dess definitiva verkställande af Regeringen ensam, nu genast, innan Ständerna än en gång få tillfälle att höras deröfver. Flera skäl giivas till denna betänklighet. Ett sådant ligger i farhågan att den närvarande rådgilvarepersonalen, som hittills haft så många andra arbeten för sig, svårligen ännu kunnat hinna studera sig tillräckligt in i andra länders administrationsformer, för att profilera af den erfarenhet som derifrån kan och bör hemtas, innan man !ör en följd af år bestämmer om en af de mest ingripande och grannlaga organisationsfrågor. Vi slute detta deraf, att man ännu ingenstädes sett någon ide, något förslag härom från Regeringens sida, ens halfofficielt framställdt inför offentligheten. Ett annat skäl är, att om också en eller flere al Konungens rådgifvare skulle hafva inom sig uppgjort någon sådan plan, och fastän Regeringen enligt grundlagen har en juridisk rätt och makt att ensam beshita i detta ämne, så omfattar det i alla fall en så väsendtlig del af statslifvet å ena sidan, och rörer å den andra så nära en mängd embetsmäns existens och ställning, hvilka tillsammans formera en betydande oeh i ej ringa mån tongifvande afdelning af den bildade medelklassen, att både embetsmännen, representationen oeh allmänheten synas hafva en moralisk rätt att få kännedom om Regeringens tankar i alseende på den tillämnade omstöpningen och att deröfver få yttra sig, innan ett afgörande beslut fattats. Man kan väl säga, att ett sådant tillälle redan länge funnits genom sakens föregående bebandling vid riksdagarna, men dels äro de förutnämnda serskilda Utskottens arbetem: redan så gamla, att de nästan hunnit glömmas, och att de sista 20 årens erfarenhet från andra länder, med den lifligare kommunikation, hvari vi undertiden kommit till dem, tilläfventyrs kan gifva flere förbättringar vid handen: dels har det varit mindre anledning för den ene: eller andre att sysselsätta sig med ämnet, så länge ingen känt något om Regeringens gna åsigter i frågan, hvarföre denna också kan på visst sätt anses såsom ny för den närvarande lagstiftaregenerationen. Härmed är ej meningen att önska, det regeringen alls. icke skulle behandla frågan; men då afgörandet redan dröjt så länge, skulle vi tro, att ett uppskof åtminstone intill riksdagen och en framställning till Ständerna då uf ett förslag till hufvudgrunderna för den nya organisationen, med lemnad rättighet för dem att yttra sig deröfver i sammanhang med anslagsfrågan, samt med tillkännagifvande alt regeringen derefter ville fatta sitt beslut, innefattade det rätta sättet för sakens behandling. Regeringens amseende kan derigenom ingeuting förlora, uppskofvet vore af föga betydenhet och det bevis. på varsamhet och aktning för allmänna tänkesättets rätt att få yttra sig, som dymedelst lemnades, skulle säkert emottagas med erkänsla. Under tiden är det äfven troligt, att regeringen genom skrifter af embetsmän i hufvudstaden eller landsorten, som hafva närmare och personlig kännedom af ärendernas behandling i de lägre förvaltningsgrenarna, kunde få emottaga nyttiga vinkar och råd i ett ech annat afseende.