Aftonbladet – 1 februari 1847, sida 3

skrifrummet i poliskammaren, äfvensom efter det har dit inkommit, skall blifvit af Jäderin och Thomas son med slag och skuffningar samt af Jäderin sär skildt med oqvädinsord förfördelad ; så emedan d sålunda angifna förbrytelserna äro af den beskaffen het, att de bort åtalas inom den i Kongl. förord ningen den 20 Januari 4779 stadgade tid af två år men Odin i detta mål först den 34 Oktober 482? ingifvit sin stämningsansökan, samt Odin genom sit förfarande att i de förr omförmälda underdåniga besvären öfver det Öfverståthållare-embetets utslag. hvarigenom uti ett af Jäderin hos bemäldte embetc mot Odin anhängiggjordt mål, denne blifvit bötfäld för Jäderins oqvädande, hafva obehörigen väckt och inblandat dels en mot Polismyndighetenn rigtad. med detta ämne icke något sammanhang ägande klagan deröfver, att nyssberörde undersökning i Odins hemvist blifvit anställd, dels ock, på sätt Kongl Maj:ts på besvären meddelade utslag, innehållande en mot Jäderin riktad angifvelse att hafva en an nan dag än den 45 Maj 1843 mot Odin våldsam! förfarit, icke kan anses hafva i laga tid och ordning sin rätt till talan uti någotdera af ifrågavarande hänseenden försvarat, finner Kämnersrätten samm: talan nu icke kunna komma under pröfning. Beträffande Odins påstående om ansvar å Jäderin för det denne skulle hafva den 143 sistlidne Januar inför kämnersrätten beskyllt Odin att hafva köp falska vittnen, så finner kämnersrätten sig dest mindre kunna å berörde yrkande fästa afseende som det af Jäderin nämnde dag hafde, förr omför mälde yttrande: Jo dertill har jag rätt då ni köpei falska vittnen, icke blifvit fäldt till Odin, utan, pi sätt förberördt är, till dennes rättegångsbiträde, proto-notarien Hervan, och Odin således varit obehörig att i afseende derå någon talan föra. I öfrigt varder Jäderins och Thomassons emot Odin framställde rekonventionspåstående utan afseende lemnadt, likasom deras mot Odins rättegångsbiträde, protonotarien Hervan, väckta påstående om ansvar enligt 45 kap. 14 Rättegångsbalken ej kar bifallas, men, jemte det rätten förklarar Jäderin: och Thomassons påstående om ansvar å Hervan föl det uti Odins den 28 sistlidne April till rätten invifne skrift begagnade skrifsätt ej förtjena afseende då icke visadt är, att någon annan än Odin sjelf hvilken skriften undertecknat, densamma författat och Odin således bör för dess innehåll ansvara, fäles Odin, till följd af Jäderins och Thomassons tilllika gjorda påstående, jemlikt 44 kap. 7 Rättesångsbalken, att, för det han i berörde skrift missfirmat sina vederparter, böta tio daler silfvermynt med tre rdr sexton sk. banko; och varder rättegångskostnaden Odin och Jäderin emellan qvittad: hvaremot Odin ålägges att med skäligen jemkadt belopp af trettiotre riksdaler sexton skillingar banko Thomassons tidsspillan och kostnader i målet ersätta. Slutligen anser rätten, hvad beträffar vittnena Wettergrens, Wahlgrens, Carlssons och Gahnströms wnspråk på ersättning för deras tidspillan, att, då ätten förklarat något vitsord icke böra deras vittnesnål tillkomma, samma anspråk ej kan bifallas.