Aftonbladet – 1 februari 1847, sida 3

(biltre om det andra namnet, ni känner Skaillerormen !) Jag skall redogöra för hvar penny, sad Grabman ifrigt, i det han fattade Jasons hand och hans ansigte skif:ade firg. Jag tvifl.r ej derpå, min herr pennfäktare. Gör ert bästa, begif er af i morgon, skaff: er snygga kläider, håll er nykter. snygg och respektabel. Handla såsom en man, den der har 3000 pund i sige. Lys mig nu utför trapj porna.n Med ljuset i hand smög Grabman utför trappan, mer rädd, än sjelfva Beck var, då han gick uppför den, och lade fingret på munnen, när de kommo till det frukt.de grannskapet af M 7. Men Jason, eller rättare Gabriel Varney, med sin oförskräckthet, som ofta kastade elt falskt skimmer öfver hen; n drighet, retades af sin kamrats fruktan — gaf en spark åt dörren och ropade: Gamle likröfvare, kom ut cch låt mig fullborda min teckrng. Ut, ut, säger jag — Grabman lemnade ljuset i trapfan, och var med tre steg inne i silt rum. Vid fridstörarens tredj2 anrop uppslogs dörren ech uppstindelsemannen visade, vid sckenet af det för vinden flimtande Inset. hela sin afskräckande gestalt, sin ofan!liga muskelbyggnad och de djupa fårorna i sitt ansigte. Spenslig, vacker och finlemmad, som Varney var, b traktade han monstr t utan att darra. Hvad vil du mig? sade den fruktan;värda rösten, skälfvande af raseri. Bara sluta dtt porträtt som Pluto. Han v.r helvet.ts gud, som du vet.x Nästa ögonblick hängde varulfvens oatta hand, liksom ett tungt moln, öfver Gabriel Varney. Den sednare, alltid på sin vakt, sprang åt sidan och ljuset återstrålade frin cn pistolpipa. Bort med handen! — eller — Knäppningen af pistolens hane slutade mceningen. Bofven ryggade sig. En blixt af gäckadt raseri gaf en3 ögonblicklg glans åt hans dolska ögon. Kanhända träffar jag dig en annan gång, dag eller natt, och jag skall kinna igen dig ibland tu:ende., En fågel i handen är bällre, än tio i skogen, herr graftjuf. Hvar kunna vi träffas åter? Kanske u!e på fältet .— kanske på vägen