Aftonbladet – 30 januari 1847, sida 3

ett bevis på konseqvens och den hörsamhet, hvarmed man ställer sig Kongl. Maj:ts förordningar till efterrättelse. Genom nådig kungörelse är nemliger anbefaldt, att, ehuru nya stadgar för Institutet ärc utfärdade, detta läroverk dock skall förvaltas i enlighet med de gamla stadgarne, tilldess frågan om Institutets förening med Fahlu bergsskola blifvit afgjord; i dessa sednare, hittills således gällande stadgar föreskrifves, att till inträde vid Institutet fordras blott ringa kunskapsmått, såsom quatuor species i enkla tal, ren innanläsning och dylikt. Tvertemot ofvannämnde höga föreskrift, annonseras dock i de allmänna tidningarne, att för inträde vid Teknologiska institutet fordras att äga lika kunskaper med dem, som fullständigt genomgått sednaste tiders apologistskolor. Detta förutsätter således åtminstone en grundlig kunskap af arithmetiken. Imedlertid har man varit inkonseqvent nog att under förlidet år antaga ganska många elever, som helt och hållet saknat dessa, på eget bevåg föreskrifna inträdeskunskaper. Detta bevisas bäst deraf, att läraren i arithmetik haft nästan de flesta eleverna, af hvilka en icke ringa del måst undervisas i Arithmetikens första grund r. Men på det att detta förhållande icke skulle märkas, har all offentlig examinering i rithmetiken visligen blifvit inhiberad. Jag fäster mig i närvarande fall blott vid den ådagalagda inkonseqvensen; de stegrade fordringarna, serdeles i le nya stadgarne, hvilka föreskrifva, att ingen må ill elev antagas, som icke i mathematiska kunsskapsarter samt antingen i Tyska, Franska eller Engelska språken innehar så stora kunskapsmått, som erfordras för att i student-examen (!!!) god;kännas, förtjenade en serskild grundlig undersökning. Slutligen torde det väl icke kunna sägas hafva erdeles bidragit till en god disciplin, att Institutets öreståndare sällan eller aldrig bivistat föreläsninsarne. Detta var åtminstone ett af de fel, som lales den förre direktören till last. Oväntadt förealler detta ock af en direktör, som genast vid sin inkomst till Institutet visade sig så nitisk i tjenten, att han vid blotta ryktet om en viss lärares lämplighet helt simpelt entledigade honom i Januari, huru Institutet skulle stängas d. 4 Maj, för att först odiermora undergå reorganisation. Samme f. d. ärare torde nu kunna uppgifva namn och adress å sådane rådfrågande näringsidkare, hvilka beklaat sig att vid Institutet icke hafva erhållit begärda: ipplysningar., Om sistnämnde förhållande behöfves ör öfrigt icke något ordande, då det aldrig blifvit varken förnekadt eller vederlagdt, utan fastmer jen ene insändaren wrsäktande förklarar detta förvållande. Korrespondent i Tidning för Fahlu Län och Stad M 53 (den 40 December 1846).