Aftonbladet – 29 januari 1847, sida 3

inbillade sig likväl att han var ea republikan. Hans ideer, så förhatliga i hans yrke, blefvo snart bekanta; han gjorde ingen hemlighet af sina tankar; han föraktade tingens porträtt — det yttre skenet. Han ådrog sig sina förmäns agg — ty politiken var den tiden, mer än nu, en källa till oförsonligt bat. Ett tillfälle erbjöd sig att tillfredsställa det: under det korta uppehållet i kriget eter fred.n i Amicns hade ban blifvit återkallad. Han hade fått kommando ver ett detachement soldater emot en upprorisk folkhop i Irland, OM jag ej misstar mig: han sköt ej på mobben enligt order — så sades det åtminstone. John Walter Ardworth blef ställd för krigsrätt, och afskedades! Men ni känner allt det der, kanhända ? aMin stackars fader! Blo!t till en del; jag visste, att han fått afsked ifrån armeen — och jag trodde att man behandlat honom orältvist. Han var krigare, och vågade dock hysa sielfständiga tänke ätt, vågade vara mensklig! Men min onkel hade testamenterat honom en summa pevningar — de hade ingen välsignelse med sig — den gamle mannens guld hade det för ingen. Hvar äro de nu alla? Dalibard, Susanna och hennes sköna man. Hvar? Vernon ligger i sin graf — blott en af hans många söner lefver ännu! Gabriel Varney lefver, det är sant! — och jag! Men detta guld — ja, i våra. händer, hvilade en förbannelse deröfver! Walter Ardworth fick den summa, gubben hade testamenterat åt honom. Han var af ett muntert lynne: cm han haft det missödet att bliiva utstruken ur armåeens rullor, så fann han nog ändå dem, som betygade honom sitt deltagande och smickrade honom — Ppartidårar af samma skrot och korn, som han sjelf. Han gjorde sig glada dagar — drack eller spelade, gaf och tog lån — lika mycket hvarföre — han blef skuldsalt — förde till slut ett eländigt, irrande, 0stadigt lif — skaffade sig sitt uppehälle, hvar han kunde — hade alltjemt exekutionsbe!jenter i hälarna på sig — då, för en kort tid, råkades vi åter igen. . Lucretias panna blef mörk som natten, då hon sakta uttalade de sista orden, och en ryck