Aftonbladet – 29 januari 1847, sida 3

Insindt. DU. (Ensände.) Du! Läsare, jag kallar dig för du, Hvem heldst du är — en högvälboren Grefve, En hennes nåd, en fin och fjäsad fröken, Högärevördig Prost, högädel herre — Hvem heldst du är, du högbetitlade, Håll nu till godo, att min mun, så bred, Dig helsar med en simpel dalkarshelsning, Ett simpelt Du — men dock en hjertlig titel. I poesien, der talas hjertats språk, Der har jag rätt, att med ett du betitla Hvem jag behagar — tiggare, som konung. I skaldespråket läggs ej mindsta vigt På en salongsfras, på en cirklad term; Men mycket, ja, oändligt väger der