Aftonbladet – 29 januari 1847, sida 3

j Härefter blef Anders rusig, började förhålla sig våld: Isamt inne hos Bas, sönderslog ett bränvinsglas och förderfvade ett bord. Slutligen gick han likväl bort och lade sig att sofva i en lycka. Dit begaf sig äfven Bas och slog der med tvenne björkkäppar Anders Persson, till dess denne var sanslös. Då ankommo andra personer till stället och hindrade vidare våld. Den slagne hemfördes, men afled några dagar sednare, i följd af honom tillskyndade misshandling. Den 47 Augusti hölls ransakningen i målet inför Barne häradsrätt. Bas, tre alnar lång, af stark kroppsbyggnad, med mörka hår och mörka ögon, uppgaf sig här vara 29 år gammal och född i Skarstad. Ifrån barndomen hade han, utan att innehafva stadig tjenst, sysselsatt sig med skräddarhandtverk till år 1827, då han tagit värfning vid ett af fotgardena ett år. Härefter, sedan han för lungsigtighet erbållit afsked, återvände han till hembyggden, der han sedan alltjemt arbetat såsom skräddare och bott inhyses, samt under tiden ingått ett, likväl barnlöst, äktenskap. Under tårar, och, som det syntes, med djup ånger, erkände han sig vara skyldig till dråpet. På e m. den 2 Juli, berättade han, inkom Anders Persson till Bas, i dennes bostad, och begärde, redan då något rusig, att få bränvin. Bas, som äfven var något drucken, gaf honom ctt par supar och söp äfven sjelf. Anders började härefter gräla på Bas, slog sönder ett bränvinsglas och ville förderfya det bord, hvarvid Bas arbetade, samt höotade att från sina egor, der Bas bodde, bortdrifva denne och nedrifva hans hus. Slutligen gick han ut, dervid han likväl yttrade sig skola slå Bas, under förmenande, att han vore dubbelt så stark som Bas. Öfver Anders uppförande blef Bas ond, och då Bas följde efter honom ut ur stugan, samt Anders i en änglycka fattade tag i Bas, kastade Bas honom hårdt i marken, emedan Anders var så snabb i sitt lopp, att den andre cj skulle kunnat springa ifrån honom. BDerefter högg Bas tvenne björkkäppar och återvände, försedd med dem, till Anders Persson, som förblifvit liggande stilla, dock utan att sofva, samt tillsporde honom, hvarföre han ofredat Bas och sönderslagit hans bord. Då Anders till svar härpå endast lofyade Bas stryk, slog Bas honom med käpparne, börjande på höfterne och se dan öfver bela kroppen, äfven åt hufvudet, och tilldelade honom många slag. Före detta var Anders Persson oskadad. Något förutvarande hat hade ej varit orsak till gerningen, utan hade Bas begått den endast till följd af sin genom ruset upphetsade sinnesstämning. Vittnet Måns Svensson: Ifrågavarande dag på e. m. satt vittnet hemma i sin stuga och lagade skoplagg, men, besvärad af den starka värmen, utgick han ofta, och hörde då från den trakt, hvaråt Bas bodde, många slag smälla, samt rösten af Bas, som svor, och såg vittnet Bas utdela slag, till ljudet lika dem, då man klappar kläder vid tvätt. Då detta fortfor en längre stund, endast med korta uppehåll, började vittnet frukta någon ogerning kunde vara å bane, samt begaf sig till sin granne Anders Johansson och omtalade sina misstankar. Dennes och vittnets hustru skickades förut åt stället och begge männen följde straxt efter. Då de nalkades det ställe, hvarifrån oväsendet förmärkts, och hvilket ställe var beläget vid pass två tusende alnar frän vittnets bostad, samt något undanskymdt af träd och jordyvallar, hörde vittnet Anders Johanssons hustru förebrå Bas för hvad han gjort och fråga, huru det var med Anders Persson. Dertill svarade Bas: det lider snart med bhonom,. Begge hustrurna kommo derefter förskräckta mot -männen och omtalade, att Bas slog Anders Persson, hvarpå de alla skyndade fram. Bas kastade dervid ifiån sig den ene björkkäppen; den andre låg på marken bredvid. Anders Persson låg på marken och nära honom hans mössa, samt Bas mössa och jacka. Då vittnet Anders Johansson, uppbragt på Bas för hang : gerning, ville slå till honom, flydde Bas hemåt sitt hus. Anders Persson var sanslös och yttrade endast ordet: hjelp! Han låg på högra sidan och var klädd i pels, hvars krage var uppdragen åt hufvudet. Han var blodig på venstra sidan. af hufvudet och å ansigtet, äfvensom blod fanns å pelskrageb. Hans venstra hand var mycket svullen, så att, då, efter det han blifvit hemförd, en ring, som han bar på en af samma hands fingrar, skulle aftagas, kunde det ej ske på annat sätt än att ringen måste filas sönder. Den ene af björkkäpparne var blodig i den gröfre ändan. Slagsmålet hade varat ungefär en timma med endast korta uppehåll. I grannskapet af stället, der det skedt, syntes, utom Bas och Anders Persson, ingen annan än några små . barn, som gingo på afstånd derifrån. Det syntes på Bas, att han förtärt starka drycker, men han var dock ullt redig och förmådde sköta sig. Det kunde ej örmärkas, att ban på något sätt blifvit ofredad. femmerrop eller klagan hade ej förmärkts under lagsmålet. Bud med underrättelse om hvad som ländt, skickades till Anders Perssons hem, hvarpåans dräng kom med häst och vagn och hemtade wonom. Bas, som på budskickning under tiden: ————--e-e-ZvN ss nart låta höra af sis Inom mindre än cm